Synonymer till träffa

• 1. hamna där man har siktat (med ett skott, ett slag eller dylikt);
     råka hamna mot: bollen träffade i stolpen;
     (bildlig betydelse) hitta, finna (den rätta tonen, det rätta uttrycket)
  2. möta (på avtalad tid eller tillfälligtvis)
  3. (i några uttryck(et)) träffa förberedelser vidta;
     träffa avtal ingå || -de

Uttryck med betydelsen träffa

• Stifta bekantskap

  Betydelse: Lära känna någon ny eller något nytt

  Exempel: "Det var trevligt att stifta bekantskap med de nya kollegorna"

1. På samma bildserie kan man se hur en polisman målmedvetet riktar en tub med pepparspray mot hennes ansikte och frenetiskt försöker träffa hennes ögon.

   Jag tror inte att hon kan träffa tavlan ens på det avståndet.

   Han kunde inte träffa rätt på långa vägar.

2. Känslan när han fick träffa sin son igen var så stark att han inte kan beskriva den.

   Sanna: Hur ofta får fångar i Guantanamo träffa sina advokater?

   Senare samma sommar råkade min nygifta väninna och jag träffa på en annan familj.

   Under torsdagen skulle mamman träffa ett av barnen vid ett övervakat möte på hemmet.

   - Jag har inte lyckats övertala honom eftersom han tror att hans familj inte ska vilja fortsätta vilja träffa honom.

   Men det som gjorde att giftermålet inte blev av var att hon plötsligt krävde att han skulle sluta träffa män.

   Studenterna är vanligtvis i en ålder där man brukar träffa en livskamrat.

   Någon frågar Julia hur lång tid det kommer att ta innan man får träffa en läkare.

   Det är helt uppenbarligen syftet med att åka ut och att träffa svenska politiker här i Almedalen.

3. De kommer att träffa en överenskommelse om de exakta lydelserna i dokumentet.

• Betydelse: Finna en person, den man söker, eller äfven tillfälligtvis.

  Synonymer: finna, hitta, råka, anträffa, påfinna, påträffa, påhitta, upphitta, överkomma, överraska, ertappa

1. träffa, t. ex. 1697, vanligt först på 1700-t, tidigare även dräffa t. ex. P. Svart Kr. = danska træffe, i äldre danska även: kämpa, från nyhögtyska treffen = det inhemska dräpa (se d. o.). Alltså egentligen: beröra så att ett slag, en stöt och så vidare blir följden; sålunda ursprungligen med personligt subjekt; med samtliga sekundära användning (utan motsvarande hos det etymologiskt identiska dräpa) utvecklade på tysk botten: 'kulan, slaget träffade honom', 'träffa någon' i betydelse 'stöta på, möta', 'träffa det riktiga', 'träffa anstalter', 'träffa på' och så vidare Jämför förträfflig. — Träff, om skott, motsv danska træf, træffer, efter nyhögtyska treffer, även: lott som vinner, jämför svenska lyckträff. — Träffning, strid (mindre än fältslag o. batalj), Verelius 1681, Peringskiöld 1697, Karl XII 1705 = danska træfning, efter nyhögtyska substantiv treffen detsamma (varav äldre nysvenska träffan t. ex. 1645); jämför fornhögtyska treffan i betydelse 'strida', ävensom det besläktade drabbning (se drabba).