vinka

Synonymer till vinka

vifta, gestikulera, signalera, teckna, semaforera, flagga, hälsa

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vinka?

1. röra handen fram och tillbaka i luften (som hälsning eller för att få uppmärksamhet eller dylikt);
  inte mycket tid att vinka på ont om tid || -de

Uttryck och ordspråk relaterade till vinka

Uttryck som innehåller vinka

Inte ha mycket tid att vinka på
Betydelse: Det är inte lång tid kvar att göra något
Exempel: Brandlarmet gick men vi hade inte mycket tid att vinka på

Hur används ordet vinka?

Men trots detta var mannen fortfarande vid medvetande och orkade vinka lite till helikoptern och säga sitt namn när han blev upplockad.
Redén körde tidigt till spets och kunde vinka adjö till motståndet i sista sväng.
Om jag missat chansen att vinka tillsammans med de övriga fansen när vakterna forslade henne fram till entrén.
Han är väl medveten om att det kan behövas något alldeles extra om han inte ska behöva vinka hej då till Tre Kronor efteråt.
Han ber mig och Farah att hålla oss inne vid trottoarkanten när han själv tar steget ut i den hårt trafikerade gatan för att vinka in en bil.

Historik för vinka

vinka, i äldre n svenska ofta: giva tecken (med ögonen), t. ex. Bib. 1541: winkar medh öghonen, Stiernhielm, jämför Balck 1599: winkede åt sina andra Leeksystrar, at. ., dvs. gav tecken eller blinkade; dessutom: vinka med hufvudet 1617, med kroken (om fiskare) o. 1645, med kroppen 1741 och så vidare = danska vinke, i äldre danska även: blinka, från nyhögtyska: medellågtyska winken, giva tecken, sluta ögonen = fornhögtyska: böja sig åt sidan, svikta, nicka, vinka, nyhögtyska: vinka, anglosaxiska wincian, giva tecken, blinka (engelska wink); norska vinka, rycka åt sidan, svikta, är väl snarast inhemskt. Därjämte av urgermanska *wankian: fornsaxiska wenkian, vara otrogen, medellågtyska wenken, giva tecken, blinka, vinka, flfrank. wenkian, vika med mera (varav fornfranska guenchir, vika undan, varav engelska wince, slingra sig, vika tillbaka, rycka till). Till urindoeuropeiska roten u̯eng i t. ex. litauiska iszvéngti, vika undan, vingùs, krökt, och så vidare, med, som det synes, en grundbetydelse av 'vara böjd eller krökt, böja sig' o. d.; jämför för övrigt vinkel, vinsch, vank o. vanka; med växelformen u̯enk i vång. Jämför Fick4 1: 123, 547. — Betydelse 'vinka' har väl närmast utgått från den av 'giva tecken (med handen)' o. den äldre av 'blinka' från den av 'giva tecken (med ögonen)'. — Härtill: vink, i äldre nysvenska även i betydelse 'blink, blick, t. ex. Spegel = danska vink, från nyhögtyska wink, i äldre nyhögtyska även 'ögonblick', av fornhögtyska winch. I svenska ge någon en vink = nyhögtyska einem einen wink geben uppträder den äldre betydelse av 'tecken'. — En parallellbildning till vinka är fornsvenska hvinka, vackla, äldre nysvenska t. ex. hvinka undan 1629; jämför fornsvenska hvika detsamma ävensom vingla (slutet).