Synonymer till vräka

• 1. kasta (omkull);
     ösa: regnet vräker ner;
     (om hav) gå hög, gå i höga vågor
  2. kasta ut (någon) från hans bostad, avhysa;
     vräka sig 1 slå sig ner vårdslöst 2 omge sig med dyrbarheter eller dylikt;
     vräka i sig äta mycket och fort;
     vräka ur sig upprörd uttala: vräka ur sig oförskämdheter || vräker, vräkte (äv., åld., vrok), vräkt

Uttryck som innehåller vräka

• Välja och vraka

  Betydelse: Ha mycket att välja på och kunna vara kräsen

  Exempel: "Det finns många rum lediga så det är bara att välja och vraka"

1. Dels tycker jag, när man har hedrat de gamla Klarakvarteren med ett minnesmärke på detta sätt är det närmast ett helgerån att knuffa omkull och vräka ner stenen på det här sättet som skett.

   Och Andreas Haddad fortsätter att vräka sig fram hänsynslöst i nickduellerna.

   Regnet fortsätter att vräka ner och det blandas med skriken från salarna.

2. Skottlossningen utanför Club Privé inträffade tre dagar efter ett domstolsbeslut om att vräka strippklubben från fastigheten på Birger Jarlsgatan.

   En proteströrelse har nu startats i vilken aktivister blockerar ingångarna till hus för att förhindra att myndigheterna ska kunna vräka boende.

   Om en lägenhet är övergiven är det ett av få skäl då en hyresvärd själv kan vräka sin hyresgäst.

   Att vräka barn strider inte bara mot socialtjänstlagen och barnkonventionen utan också mot grundläggande värderingar i utvecklade välfärdsdemokratier.

3. Om vi inte kunde känna smärta och obehag skulle vi till exempel vräka i oss av den goda maten tills vi spricker.

   Efter ett par timmars diskussion om huruvida det är rätt att vräka ur sig sågningar återstår mest förvirring.

   Han poängterar att dieten inte går ut på att vräka i sig smör och bacon.

• Betydelse: Med mycken ansträngning kasta någonting stort och tungt.

  Synonymer: kasta, slunga, slänga, sutta, stjälpa, välva, skotta, stänka

• Betydelse: Förkasta något såsom odugligt, jäfva domare, vittnen.

  Synonymer: ogilla, förkasta, missbilliga, förskjuta, kassera, rata, utdöma, utmönstra, fördöma, förneka, jäva

1. vräka, trans, och intrans., fornsvenska vræka (imperfekt vrak, nu vräkte; jämte vraka, imperfekt vrōk, den senare formen kvar i dialekt o. stundom i riksspråk, jämför gräva o. grava o. se nedan), trans. o. intrans.: driva (bort), slunga, förebrå, hämnas = fornisländska o. fornnorska reka (imperfekt rak), ungefär detsamma, gotiska wrikan, förfölja, fornsaxiska wrekan, hämnas, straffa, fornhögtyska rehhan (nyhögtyska rächen, svenska vb), anglosaxiska wrecan, driva, hämnas m. m.(eng. wreak); av urindoeuropeiska *u̯reg-, besläktat med sanskrit parāvŕ̥j-, stöta bort, vrájati, skrider, litauiska var̃gas, elände, vérgas, slav, fornslaviska vrěšti, kasta, vragŭ, fiende, med mera, ävensom latin urgēre, tränga på (av urindoeuropeiska *u̯r̥g-, se urgera-). — Kausativum eller iterativum-intensivum (på -ei̯ō): fornsvenska vrækia (delvis kanske = fornisländska o. fornnorska rǽkja) = fornisländska o. fornnorska rekja, följa, förfölja, gotiska wrakjan, förfölja, och så vidare Jämför, med urindoeuropeiska ē, fornisländska o. fornnorska rǽkja, förkasta, avsky, till rǽkr, förkastlig, eller också en kausativ-bildning = sanskrit (pra-)vrājáyati, låter vandra, fördriver (av samma slag som t. ex. fornisländska o. fornnorska svǽfa, växlande med svefja, se söva); med samma rotvokal som fornsaxiska wrâka, hämnd, straff, fornhögtyska râhha (nyhögtyska rache), jämför vråk 2. Fornsvenska vrækia, bland annat förebrå, hämnas, är kanske delvis identiskt med detta verb. — Nysvenska vräka domare, vittnen, jäva, utgår från betydelse 'driva bort, förkasta'; jämför VGL I: konung .. vrækæ. — Vräka sig, stoltsera, brösta sig, saknar direkta motsvarande i andra spr.; i danska i stället bryste sig med mera — Om det hithörande urgermanska abstr. *wrehti-, bland annat i svenska dialekt vrätt, inringat område vid vargskall, se under det ej besläktade vret slutet. — Det starka verbet fornsvenska vraka, vrōk är naturligtvis en annan bildning än det under vraka anförda urgermanska svaga verbet *wrakōn. — Se för övrigt vrak o. vrak 2.