Synonymer till ösa

• 0. hälla (från ett kärl till ett annat);
     tömma genom ösande: ösa en roddbåt;
     ösa en stek hälla sky över;
     det öser ner det hällregnar;
     ösa något över någon se överösa;
     ösa in (bildlig betydelse) tillföra i stor mängd: laget öste in mål;
     ösa på (vardagligt ord) ta i med full kraft: vi måste ösa på om vi skall bli klara i dag || öser, öste, öst

Uttryck som innehåller ösa

• Det osar katt

  Betydelse: Det verkar misstänkt

  Exempel: "Den här taxin har ingen taxameter, jag tycker att det osar katt"

• Det osar svavel

  Betydelse: Någon uttrycker sig ilsket och kraftfullt

  Exempel: "Han gormade så att det osade svavel"

• Osa bränt

  Betydelse: Något verkar suspekt

  Exempel: "Han tyckte att det osade bränt när företaget inte svarade på mejl"

• osa hett

  Betydelse: Bli farligt, vara riskabelt

  Exempel: "Det började osa hett mellan supportrarna"

1. Då måste dock Danmark ösa in mål mot Finland.

   Men att ösa in mål i stundande VM blir det inte.

   Problemet är bara att nystartade företag sällan har den sortens kassa att ösa ur.

   Att bara få vara nära detta enorma kunnande är en ära och något man alltid kan ösa ur.

   Svenskarna fortsätter att ösa in rekordmycket pengar på bankkonton trots att räntan i flera år legat nära noll.

   Alla begriper att man inte i ett huj kan ösa in miljarder till det svenska försvaret.

   Många storbolag behöver inte ens knacka på banken för att finansiera köp utan kan ösa ur den egna kassan.

   Cristiano Ronaldo fortsätter att ösa in mål i den spanska ligafotbollen.

2. Räddningsarbetet pågick sent på kvällen och försvårades av att regnet fortsatte att ösa ned.

3. Jobba sig upp mot brons topp för att sedan ösa på fram till andra brofästet.

• Betydelse: Med sked, slef, skopa och så vidare upphämta något af en vätska och åter uthälla det.

  Synonymer: hälla, gjuta, slå, uthälla, utgjuta, utösa, utslå, spilla, skvätta

1. ösa = fornsvenska (imperfekt -te) = fornisländska o. fornnorska ausa (imperfekt jós av *e-aus), norska (imperfekt -te), danska øse, medellågtyska, medelhögtyska ôsen svenska verbet (sydty. dialekt ösen); engelska dialekt (h)owze från nordiska spr.; besläktat med forngrekiska ávō (av *aus-), öser. Det likbetyd. latin haurio (perf. hausi) kan på grund av sitt fasta h o. sitt ō (för ū) i sammansättning dēhōrīre ej utan vidare förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38: 158, vars egen (även av Walde2 dock med någon tvekan gillade) härledning av haurīre (: sanskrit ghásati, förtär) emellertid av betydelseskäl är betänklig; jämför härtill Güntert IF 32: 386, som anser, att i latin haurīre två ord sammansmält: ett *aurīre (till ösa) o. ett *hōrīre, förtära. — Sverige dialekt hösa o. sydno. hausa få ej, som skett (Noreen Urg. lautl. s. 209), förbindas med det latin ordet. De ha säkerligen ej heller (med Falk-Torp s. 1423) lånats från holländska hoozen (vars h för övrigt synes bero på ombildning av äldre holländska oozen). — Med avseende på växling av reduplicerande o. svag böjning jämför t. ex. blanda, blåsa, bo, stöta, så, öka. — Härtill den gamla bildningen svenska dialekt öst m., i synnerhet norrl. o. finnl. mål, ställe på bottnen av en båt, där vattnet samlar sig o. varifrån man öser ut det, fornsvenska öster m. detsamma, pöl, ösning, möjligen av urnordiska *aus-tu- (bildat som blåst, vård med flera) eller med förlorat r = fornisländska o. fornnorska (no.) austr m. (genitiv -rs) i de båda förstn. betydelse (bildat som gróðr, grodd, róðr, rodd, osv.). Jämför fornsvenska ostbytta, öskar (av aust-, med ursprungligen accent, på senare leden, såvida ej här skrivfel för öst- föreligger; Kock Accentuierung s. 212). Fornisländska o. fornnorska har i den senare betydelse ett ausa = norska = medellågtyska ôse (nyhögtyska öse). — Nhty. har i stället verbet schöpfen = schöpfen, skapa, av *skapjan (se skopa). Även engelska saknar ordet: 'ösa' uttryckes där med lade (anglosaxiska hladan, se lada), scoop (till det under skopa slutet anförda substantiv) eller det romanska bale. — Ösregna, i litter. väl först efter 1850 (ej hos Dalin 1853), Fr. Bremer 1860 = danska øsregne, bildat som hällregna, slutet av 1700-t. (t. ex. Envallsson), Weste 1807, till hälla, eller störtregna, sent i litter. (substantiv störtregn dock redan hos Lidner; Dalin 1853 har substantivet, men ej verbet), till störta. — Jämför även ösgös.