Synonymer till beta

• 1. (om djur) äta (gräs och dylikt ute på betesmarken);
     föra på bete;
     beta av (bildlig betydelse) gå igenom, utnyttja helt och hållet || -de
• 2. behandla med vissa kemiska ämnen, bet(nings)medel: utsädet är betat (mot parasitangrepp) || -de
• 3. sätta bete på (metkrok eller dylikt), agna || -de
• 4. bit (bröd);
     minnesbeta, läxa;
     efter den betan efter den (otrevliga) upplevelsen || -n;
     betor
• 5. (den ätliga roten av) en växt med många odlade sorter (bland annat sockerbeta, rödbeta) || -n;
     betor
• 6. Β, β andra bokstaven i grekiska alfabetet (motsvarar b) || -t;
     -n
• 7. eller (ålderdomligt ord) betaga ta ifrån (någon något)
  8. överväldiga || böjs som ta

subst.

1. Han har precis tagit kakan ur ugnen och nu skär Abdel Aziz sig en liten beta för att provsmaka den.

2. Det var en beta som utgjordes av ett diplom och ett foto av hela klassen i sina avgångskläder.

   Hon gav mig en beta för livet.

1. 1. beta, verb, om boskap = fornsvenska = fornisländska o. fornnorska beita, danska bede (engelska bait från nord.), av urgermanska *baitian, kausativum till bita, alltså urindoeuropeiska *bhoidei̻ō, kommer (någon) att bita, motsvarande sanskrit bhēdáyati, kommer att klyva (se för övrigt bita); sedermera med allehanda konstruktionsförskjutningar; bildat som leda 3 till lida, gå. — Etymologiskt samma ord är det föråldrade beta i betydelse 'jaga med falk eller hund'.
2. 2. beta, verb, tekn., behandla med skarp vätska, betsa, fornsvenska bēta = medellågtyska béten, nyhögtyska beizen (lånat i svenska betsa); etymologiskt identiskt med föregående, alltså: komma (något) att bita sig in i (något). -- Härtill: substantiv beta, om skarp vätska.
3. 3. beta, substantiv, munsbit, tugga, ur s. k. oblika kasus på -a uppkommet av fornsvenska biti m. (liksom anda till ande, hjärna till fornsvenska hiærne osv.), motsvarande fornisländska o. fornnorska biti, nyhögtyska bissen och så vidare, av urgermanska *bitan-, bildat på det s. k. svaga avljtidsstadiet till bita. -- Efter den betan, från Joh. 13:27, gamla översättningslån: 'efter den betan (dvs. brödstycket) for satan in i honom'; sedan i bildlig betydelse: efter att ha gjort den (tråkiga) erfarenheten; härav också minnesbeta.
4. 4. beta, verb, (genom bitande) sönderdela. = danska bede, jämför fornisländska o. fornnorska bita, avledning av föreg.
5. 5. beta, växt, 1578, jämför medellågtyska bête (varav även nyhögtyska beete) = fornhögtyska bieza, bîzza, anglosaxiska béte (engelska beet), under de första årh. e. Kr. lånat från latin bēta, väl av keltiskt ursprung.