Synonymer till knalla

• 1. smälla, dundra || -de
• 2. (vardagligt ord) gå, traska omkring;
     ge sig i väg;
     det knallar och går det står rätt bra till, det går sin gilla gång || -de

Uttryck som innehåller knalla

• Det knallar och går

  Betydelse: Det är bra; det är helt okej

  Exempel: "– Hur är det? – Det knallar och går"

1. När fyrverkerierna börjar knalla ligger jag med byrackan under bordet.

2. För att hitta en snöfri plätt att plåta på fick vi knalla uppför Hammarbybackens svarta pist.

   Vi får dock knalla några minuter i ankeldjup snö för att nå den blanka ytan.

   Men hans starkaste drivkraft är något annat än att se robotar knalla runt på stan.

   Men när Jenny Rosberg befinner sig i Sverige brukar hon knalla in på kontoret runt halv åtta på morgonen och vara tillbaka där hemma runt halv sju.

   Han kunde nöjd knalla av planen halvvägs in i den andra halvleken under ovationer från hemmafansen.

   Det är nämligen bara att knalla in på deras MySpace och lyssna.

   Det första han gjorde var att knalla in till banken hemma i Australien och göra sig skuldfri genom att betala av huslånet.

   SL:s tilltag att tänka sig att de blivande invånarna på Norra Station skulle knalla uppför backen till Karolinska på den trafiktäta Solnavägen för att ta sig till tunnelbanan togs nyligen upp i fyra politiska nämnder i Stockholm.

   Om SVT hade bett mig knalla omkring barfota hade jag aldrig ställt upp.

• Betydelse: Tillhör folk- eller hvardagsspråket: Gå sakta och makligt.

  Synonymer: gå, gånga, vandra, stiga, träda, vanka, vackla, skrida, vada, klättra, lustvandra, spatsera, promenera, tåga, marschera, troppa, rycka, driva, stryka, svärma, irra, ströva, masa, valla, mallra, palta, pallra, larva, kralla, hulta, stulta, tulta, strutta, stövla, traska, lunka, trippa, slinka, slingra, loma, tassa

1. knalla, gå sakta och dylikt, Topelius 1840: 'Jag knallade mig upp', jämför norska knallra, knaldra detsamma, även: gnaga, gnida, danska dialekt knaldre, småsyssla; tydligen för övrigt identiskt med (ä.) svenska knalla i betydelse 'snatta' och dylikt, t. ex. G. F. Dahlgren: 'Inspektören., knallar litet och stjäl kanske'. Grundbetydelse är alltså ungefär: knåpa, småpyssla (på olika sätt), och betydelse 'gå' sekundär. Sannolikt av ett urgermanska *knazlōn, jämför svenska knassla (sig fram), stundom även såsom i vissa svenska dialekt (t. ex. Frykd.) 'knapra' E. Carlén 1846, till norska o. danska dialekt knas, smulor, fnask, o. knasa, krossa, krasa (se knase o. knast). Knalla förhåller sig till knassla som svenska dialekt fnalla, smått knåpa, till det *fnassla, som väl bör förutsättas för substantiv fnassel. Betydelse 'gnaga' o. 'snatta' uppträda i båda ordgrupperna (jämför fnaska). Jämför även parallellismen fnas o. fnask ~ norska o. danska dialekt knas o. svenska dialekt knask.