Synonymer till nå

• 1. utropsord med varierande användning utan tydlig betydelse;
     några exempel: nå, kom nu då!;
     nå, nå det var väl inte så farligt;
     nå då så! då är allt i sin ordning;
     nå ja (eller nåja) det kunde ha varit värre;
     nåå ? uppfordrar till svar eller handling
• 2. komma åt (något som är knappt inom räckhåll): når du boken på översta hyllan?;
     kunna jämföras i längd med: hon når honom bara till axeln;
     (bildlig betydelse) nå ett mål, nå framgång, han når inte upp till sin företrädare;
     så långt ögat når så långt man kan se
  3. (lyckas) komma fram till: Amundsen nådde sydpolen 1910, nå någon på telefon || -r, -dde, -tt, -dd

Uttryck med betydelsen nå

• få tag på

  Betydelse: Fånga; lyckas skaffa, köpa; lyckas nå, kontakta

  Exempel: "Hon fick tag i repet; jag fick tag på en billig cykel; han fick inte tag på henne på telefonen"

• Snubbla på mållinjen

  Betydelse: Inte nå i mål med något

  Exempel: "Han började med uppgiften i god tid men föll ändå på mållinjen"

interj.

1. Nå det ska väl gå bra.

• Betydelse: Småningom närma sig någon, som fördas förut, och slutligen komma ända intill honom; äfven komma fram till ett mål, dit man ämnat sig.

  Synonymer: hinna, upphinna, påhinna, uppnå

1. 1. nå, interj., t. ex. 1680- o. 1690-t. i dialoger. Av Noreen Sverige etym. s. 57 identifierat med det dock mycket sällsynta fornisländska o. fornnorska ná o. med -na i hérna och så vidare (se här, adverb, där o. nu); enligt N., jämte sydnorska naa, nu, nå, svagtonig form av *nō (= norska no, nu, nå) = gotiska nûh (t. ex. hêr nûh o. i frågor; besläktat med nu). Det norska no, naa anses emellertid av Torp Etym. ordb. s. 460 som direkt motsvarande nu; o. möjligt är, att svenska nå har samma ursprung, i så fall med å-vokalen uppkommen i obetonad ställning. Jämför äldre nysvenska nu, nå, t. ex. Bib. 1541, 1600-t., 1744, ävensom fornisländska o. fornnorska nú, gotiska, fornhögtyska nu, forngrekiska ny i samma betydelse, liksom också nyhögtyska nun. Andra möjligheter se Noreen anförd st.
2. 2. nå, verb, fornsvenska nā = fornisländska o. fornnorska ná, danska naa = medelhögtyska nâhen, vara eller komma nära, refl.: närma sig; jämför gotiska nêhwjan sik, närma sig, anglosaxiska ganéhwian; till urgermanska *nǣhw-, nära, vartill kompar. när, nära 1 och så vidare Vanligen sammanställt med latin nanciscor, ernår (part. pf. nactus eller nanctus), o. liksom detta fört antingen till urindoeuropeiska roten (e)nek, uppnå, ernå, även: bära, i forngrekiska podēnekés, räckande till fötterna, ónkos, börda (se för övrigt nog), eller till ie nēk i litauiska pranókti, uppnå, hinna i fatt, lett. nākt, komma, osv.; i båda fallen med w-avledn. i urgermanska *nǣhw-. Av somliga skiljes dock urgermanska *nǣhw-, nära, o. sålunda även verbet nå, från dessa båda urindoeuropeiska rötter o. föres till en urindoeuropeiska rot med aspirata i pehl. naX, den förste, npers. naXūn; se Trautmann Urgermanska lautges. s. 52 med litteratur.