Synonymer till ringa

• 1. klämta, pingla;
     klinga, ljuda: ngt ringer i öronen (dröjer envist kvar);
     telefonera: be henne ringa (upp) mig;
     trycka på (ringlednings)knappen: ringa på hos någon || ringer, ringde, ringt
• 2. inringa;
     sätta ring(ar) på eller runt;
     urringa: ringa en klänning || -de
• 3. liten, obetydlig, enkel;
     jag har inte den ringaste lust att ... jag vill absolut inte ... || oböjl.;
     -re

verb

1. Du kan ringa in de titlar du är intresserad av så köper jag dem på bokrean sedan.

• Betydelse: Utan synnerligt värde, föga betydande.

  Synonymer: liten, klen, fåtalig, knapp, obetydlig, oansenlig, små

• Betydelse: I jägarspråket: gå omkring en trakt, för att tillse, om några utspår finnas.

  Synonymer: omgiva, omringa, omsluta, omfatta, innesluta, omgärda, kringgärda, omvärva, kringränna, kringskansa, hägna, gärda, holma, vänga, värva

• Betydelse: Slå på eller svänga en klocka, så att hon gifver ljud.

  Synonymer: klämta, kimma

• Betydelse: Brukas, för att beteckna den torftiga, råa och okunniga folkmassan i ett land.

  Synonymer: låg, gemen, menig, simpel

1. 1. ringa, verb, fornsvenska ring(i)a = fornisländska o. fornnorska hringja, danska ringe; jämför anglosaxiska hringan, ljuda (engelska ring), till en urindoeuropeiska ljudrot krenk eller krengh av samma slag som den i litauiska krankiù, rosslar, snarkar. Avljudsform: runga 1 (se d. o.).
2. 2. ringa, adjektiv o. adverb = fornsvenska = danska ringe, från medellågtyska ringe, lätt, obetydlig, som adverb: obetydligt o. även: snabbt, motsvarande medelhögtyska geringe, lätt, rörlig, snabb, fornhögtyska adverb giringo, lätt; säkerligen, med Bezzenberger Bezz. Reitr. 4: 354, besläktat med forngrekiska rimpha, hastigt, livligt (av *reng~h-), o. litauiska rangstås, hastig, skyndsam, réngti(s), skicka sig att göra något, skynda. - Min ringa person, min ringhet (uttryck som avse att btygsamt nedsätta sig själv gentemot den tilltalade), motsvarande danska min ringe person, jeg i min ring hed, nyhögtyska meine kleine person (förr även: wenige, arme), meine wenigkeil, engelska my own Utile self, franska ma petite personne, mön hnmble p. med flera Från tiden för grundandet av det romerska kejsardömet; jämför Valerius Maximus (30 e. Kr.) till kejsar Tiberius: mea parvitas; samma uttryck o. 515 till vandalkonungen Trasimundus; i fht3r. hos Otfrid; saknas hos humanisterna, som i stället gärna använda ego. Se A. Götze ZfdW 9: 87 f.
3. 3. ringa (svin), se ring.