skurk

Synonymer till skurk

motsatsord

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

boven i dramat
Betydelse: orsaken till ett problem
Exempel: Kocken ansåg att dåliga matvanor var boven i dramat bakom den ökande barnfetman
En ful fisk
Betydelse: En skum person; en bedragare eller brottsling
Exempel: Jag misstänkte att han var en ful fisk

Superhjälten som överlämnade en skurk till polisen spelade i själva verket ett spratt.
Men huvudskälet till att vi bör vara försiktiga med att göra kristendomen till skurk i denna fråga är källbristen.
Det är exit som gäller för vad som med rätta kan beskrivas som en politisk skurk av historiska dimensioner.
Risken är då stor att du hamnar hos en skurk som ägnar sig åt så kallad farming.
Däremot vill hon gärna spela skurk i nästa film.

Betydelse: Den, som utan betänkande är färdig till hvad brott som helst, då han tror sig säker för lagens hämd.
Synonymer: lymmel, bängel, slyngel, räkel, snyffel, gök, krabat, kältring, murvel, slok, slusk, hundsvott, rackare, bov, niding, kanalje, skälm, skalk, luver, lurifax, klippare, dansmästare, siker, spjuver, filur, galgfågel

skurk (om åldern se nedan) = danska, från äldre nyhögtyska schurk (nyhögtyska schurke), jämför fornhögtyska scurgo i firscurgo, skurk, till ferscurgan, stöta bort, stöta ned, till scurgan, scure-gen, stöta, stöta ned (nyhögtyska schnrgen), till schuren, röra om (i elden; egentligen: stöta o. d.), till fornhögtyska scora, gotiska -skau.ro och så vidare, skovel; se för övrigt under det besläktat skura 1. Alltså väl egentligen: utstött person. - Ett av de icke få tyska lånord som tidigast synas uppträda i finnländskan: 1679 (Åbo), jämför 1662: skurca f. (som okvä-dinsord), likaledes från Finnl. (jämför t. ex. strunt); i Sverige i litter. först på 1790-t. (1792 osv.), men då rätt allmänt; ännu ej hos Sahlstedt 1773, men väl hos Möller 1785 (tryckort: Greifswald) o. Wikforss 1804, Weste 1807. - Av helt annat ursprung är norska skurk, gammal skröplig person = fornnorska binamnet Skurkr (Lind No.-isl. personbin, s. 335).