Synonymer till tåga

• 1. marschera, gå i tåg: tåga till kyrkan, mot fienden || -de
• 2. (växt)fiber;
     (bildlig betydelse) uthållighet, gott gry: det är ingen tåga i honom || -n;
     tågor

verb

1. Lucara Diamond är ännu ett Lundinbolag som senare under året väntas tåga in på den svenska börsen.

   Över hundra fantasifulla ekipage kommer tåga genom centrala delar av Stockholm i det som betraktas som ett av norra Europas största studentevenemang.

   Men han tänkte själv inte tåga mot presidentpalatset.

   Något försök att bryta sig igenom militärens barrikader och tåga mot presidentpalatset i Heliopolis långt utanför Karios centrum togs inte.

   Tungt beväpnade trupper fortsätter att tåga in i den syriska staden Daraa.

   Parisregeringens planer på höjd pensionsålder har redan tidigare fått miljontals människor att tåga på franska gator i protest.

   Jag har sett tusentals personer samlas på Sergels Torg och tåga mot den israeliska ambassaden.

   De har hotat att tåga mot militärbasen på söndagen med krav på förhandlingar med Vejjajiva.

   Tusentals greker väntades tåga mot parlamentet i Aten på torsdagen i protest mot regeringens åtstramningar.

• Betydelse: Gå i högtidlig ordning; äfven liktydigt med Marschera, tåga i takt och i viss bestämd ordning (om trupper).

  Synonymer: gå, gånga, vandra, stiga, träda, vanka, vackla, skrida, vada, klättra, lustvandra, spatsera, promenera, marschera, troppa, rycka, driva, stryka, svärma, irra, ströva, knalla, masa, valla, mallra, palta, pallra, larva, kralla, hulta, stulta, tulta, strutta, stövla, traska, lunka, trippa, slinka, slingra, loma, tassa

• Betydelse: Trådlik del i kött eller växter.

  Synonymer: tråd, fiber

1. 1. tåga, fiber och dylikt, I. Erici o. 1645 (om hamptågor), yngre avledning av tåg 1, alltså av -ā-, såsom dialektformerna tydligt utvisa (t. ex. hall.). Däremot bör äldre nysvenska tågor (-ur) o. 1640 i betydelse 'vidjor' och dylikt förbindas med tåga 2 (-o-). — Mycket ovisst är, om man hit också skall föra det likbetyd. danska tave (jämför Kristensen Ark. 15: 58), i så fall med vokalförkortning framför ursprungligen g. Snarare bör det väl sammanhållas med sydsvensk dialekt tav(e) o. norska tave, varom under tafs o. Falk-Torp under tave; jämför även Seip Låneordstud. 1: 100.
2. 2. tåga, seghet, elasticitet, t. ex. Strand 1763: 'Ty än den tågan finns av gamla Göther qvar', 1807 (om järn), för övrigt (om personer) t. ex. Callerholm 1852, Wirsén 1881 o. i litter. särskilt i senare tid (P. Hallström, Karlfeldt med flera) motsvarande ett fornsvenska *togi m. = norska toge detsamma, av urgermanska *tuᵹan- till *tiuhan, draga, bildat av svaga rotstadiet av starkt verb o. med -a från oblika kasus såsom t. ex. frossa (fornsvenska *frosi) till frysa eller sveda (fornsvenska svidhi) till svida. — Formellt samma bildning är norska toge, tråd som ännu låter töja sig under spinningen, eller urgermanska *-tuᵹan i anglosaxiska heretoga och så vidare (se hertig) eller svenska dialekt tåge, dragstång (på släde och så vidare) = norska toge, jämför femininum svenska dialekt toga, tuga, dragvidja = norska toga. — Se för övrigt tåg 2, 3, tygel, tåglig, töja o. följ.
3. 3. tåga, verb, marschera och dylikt, o. 1630: togher af landet, drager, 1635: tuga, om trupper, samma ord som äldre nysvenska tåga, draga (trans.), H. Bjelke o. 1585 (om skepp som dragas i land), jämför dens.: '(fartygen) tughade sig undher Skåne-landett'; förr (liksom stundom ännu, men i så fall mest skämtsamt) även om en person = svenska dialekt tåga, draga, sträcka, töja, fornisländska o. fornnorska, norska toga detsamma, äldre danska toge, ml nyhögtyska togen, fornhögtyska zogôn, anglosaxiska togian i ungefär samma betydelse, av urgermanska *tuᵹōn. I svenska (åtminstone delvis) säkerligen från medellågtyska — Detta gamla samgerm. verb kan vara avlett av substantiv tåg 2 såsom t. ex. båda (*buðōn) av bud, båd; men kan också tänkas självständigt uppkommet i förhållande till detta substantiv o. förhålla sig till *tiuhan, draga, såsom t. ex. borra (förr bora), latin forāre : latin ferio, fornsaxiska fundôn, sträva : finna, fornhögtyska stungôn, stoppa : stinga, fornhögtyska wonôn, bo : urindoeuropeiska *u̯en- i substantiv vän, och så vidare (där dock möjligheten av att en gång befintliga grundnomina gått förlorade ej får alldeles förbises).