vippa

Synonymer till vippa

subst.

knippa, tofs, viska, borste; pudervippa, dammvippa

verb

vicka, guppa, gunga, väga, svänga, vagga, vifta; stjälpa, tippa, välta

Användarnas bidrag

synonymer

damma

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder vippa?

1. vicka (upp och ner);
  tippa, stjälpa || -de
1. blomställning med småax i klase (se bild havre);
  friare om liknande växtsätt: dillvippa (dillkvist)
2. ett redskap av fjädrar eller dylikt i en knippa: dammvippa, pudervippa || -n;
  vippor

Hur används ordet vippa?

verb

Här är korall och fisk sedan länge försvunna och man kan knappt vippa på sina simfötter utan att cyklopet på någon annan dykare eller snorklare hamnar snett.
Musikerna svänger sig i mjuka rörelser och på åskådarna börjar tårna försiktigt vippa i takt.
Från en mycket snäv vinkel på vänsterkanten lyckades han vippa in bollen i mål.

subst.

Skall jag städa den hyllan behöver jag en vippa.

vippa i ordbok från 1870

Betydelse: Knippe af långa, smala, utbredda föremål; oregelbunden tofs.
Synonymer: bunt, knippa, kärve, väse, knyte, bylte, kylse, packe, paket
Betydelse: Sätta något i hastig rörelse upp och ned.
Synonymer: röra, rubba, rucka, runka, vagga

Historik för vippa

1. vippa, verb, Schroderus 1638: 'vippa oss öfver enda'; i betydelse 'gunga' t. ex. Spegel; i äldre nysvenska även 'vira, linda', yngre fornsvenska vippa trans. P. Månsson = norska vippa, danska vippe, medellågtyska, medelengelska wippen, vippa, medelhögtyska wipfen, hoppa; en intensivbildning av samma slag som guppa o. vicka; jämför avledning svenska dialekt, norska vip(p)la, omslingra, ävensom avljudsbildningen norska veipa, svepa, inveckla, veipla detsamma och så vidare (se under vepa); till urindoeuropeiska roten vib i latin vibrāre, sätta i dallrande rörelse, dallra (= vibrera), litauiska vỹburiu, viftar, eller till urindoeuropeiska växelroten vip i t. ex. sanskrit vēpatē, darrar, bävar (varom se veva 1). Se följande o. föregående — Växelform med urgermanska hw-: äldre danska hvippe, röra sig snabbt, piska = engelska whip; jämför likartad växling under veka, viska 1 o. visp 1, 2. — Vippstjärt, sädesärla, Linné = danska vipstjært, väl från medellågtyska wippstert, en bildning av samma slag som t. ex. äldre nysvenska hvekestjert t. ex. Sigfridi 1619, till äldre nysvenska hveka, bland annat: vippa (se veka), medellågtyska wagestert, till wagen, vackla och dylikt, franska batte-queue (jämför batalj o. kö) o. flera av de under ärla uppräknade namnen; ävensom nyhögtyska fågelnamnet wendehals, göktyta, motsvarande franska torcol (dvs. torc-col, till latin torquēre, vrida, o. col, hals); om sammansättningstypen se för övrigt under våghals o. sittopp.
2. vippa substantiv, 1635: löff och vippor = norska vippa, danska vippe; av verbstammen i vippa 1; för övrigt besläktat med fhty wipfil (nyhögtyska wipfel), trädtopp, spets, ävensom med norska vīpa, styvt hår eller strå, borst, medellågtyska wip, kvast, tofs; alltså väl egentligen: något som vippar eller gungar. Substantiv vippa förhåller sig med avseende på betydelse till latin vibrāre ungefär som substantiv viska till litauiska vizgù, darrar. — I äldre nysvenska förekommer dessutom ett väl från nyhögtyska lånat vippa i betydelse 'vippgalge', ävensom (redan på 1500-t.) 'spänninrättning för båge'. Dessutom en avledning vipsa i betydelse 'vippa'.