Synonymer till orden

orden

Visar resultat för orden, menade du ord?

samfund, sammanslutning, loge, gille
utmärkelse, medalj, förtjänsttecken, dekoration, kraschan

Användarnas bidrag

synonymer

förening, broderskap

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Föreslå ett nytt ord eller uttryck

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

Vad betyder orden?

1. religiös, ideell eller sällskaplig sammanslutning, mer eller mindre hemlig o. med strikta regler o. ceremonier: jesuitorden, frimurarorden
2. officiell utmärkelse som utdelas av ett lands statsöverhuvud: serafimerorden;
  tecken för en sådan utmärkelse: en o. på bröstet || best. sg. =;
  en o.;
  pl. ordnar

Hur används ordet orden?

Den venezuelanska tidningen med samma namn toppar sin sajt med att landets jesuiter firar stort att påven inte bara är latinamerikan utan också för första gången hämtats ur den orden som grundades av Ignatius av Loyola.

orden i ordbok från 1870

Betydelse: Förening af personer, hvilka förbundit sig att lefva efter vissa reglor eller ordensstadgar, och som genom något antaget yttre tecken skilja sig ifrån andra.
Synonymer: samfund, sällskap, samhälle, samhällighet, stat, rike, förening, menighet, gille, skrå, brödraskap, församling, socken, kyrka, klubb

Historik för orden

orden, i betydelse 'riddarorden' om svenska förhållande o. 1650, då drottning Kristina instiftade Immanuelsorden, i denna användning dock vanligt först o. 1750, sedan år 1748 (1747) serafimer-, svärds- o. nordstjärneordnarna instiftats; i äldre nysvenska bland annat även 'slagordning, ordning'; stundom ordan, ännu o. 1700 om munkorden, annars senare (även i ordb.) att betrakta som arkaistiskt (efter bibeln); fornsvenska ord(h)en, ordin m., ordensregel, munk- eller nunneorden, ordning, jämte (hypersvecismen) ordan = danska orden, i äldre danska: munkorden, slagordning, från medellågtyska orden, detsamma som i fornsvenska, även 'riddarorden', o. i betydelse 'riddartecken' från nyhögtyska orden, av fornhögtyska ordena, ordning, från latin ordo (genitiv ordinis), ordning, stånd (varav också franska ordre; se order). — Från grundbetydelse 'ordning' utgår den av 'ordning eller regel för vissa religiösa sammanslutningar, ordensregel'; sedan om själva sammanslutningen eller föreningen, vilken betydelse utsträcktes även till andliga riddarordnar; därefter också om världsliga föreningar, särsk. världsliga riddarordnar; härav betydelse 'riddartecken, ordenstecken'. — I äldre nysvenska även neutr. — Plural hade i äldre nysvenska i regel formen orden; om sällskapsordnar ännu t. ex. 1791. Omkr. 1800 dock ordnar om ordenssällskaper; men om ordenstecken kvarlever den gamla formen ännu i uttryck 'riddare och kommendör av K. M:ts orden' (Serafimerorden); jämför Almqvist 1839: 'alla orden'. Dock uppträder om riddarordnar andra pluralformer mera enstaka redan på 1700-t., t. ex. ordner hos Höpken 1747 o. Kongl. Orderne 1764. Tersmeden 1748 har i samma betydelse plural ordens. — Jämför ordentlig, ordna och så vidare