Synonymer till rum

• 1. ett grundbegrepp i matematik och fysik, ungefär = rymd, område: i tid och rum
  2. plats, utrymme med mera: få rum;
     i första rummet främst;
     ge rum för (även) ge anledning till (till exempel kritik);
     äga rum inträffa, ske, försiggå
  3. avdelning av våning eller hus, begränsat av vanligen fyra väggar: sovrum, vardagsrum;
     boningsrum i motsats till vissa andra utrymmen: tre rum och kök;
     övernattningsutrymme speciellt på hotell: boka rum, finns det tv i eller på rummet? || -met;
     pl. =, best. pl. -men
• 4. rum sjö öppet vatten, så långt från land att fartyg kan manövreras fritt || -t

adj.

1. Båten låg i rum sjö efter att vi äntligen hade lämnat den där trånga hamnen.

• Betydelse: Den del af rymden, som en kropp intager; äfven viss del af rymden,, till exempel: ett tomt rum; äfven liktydigt med Utrymme.

  Synonymer: rymd, utrymme

• Betydelse: Särskilt genom väggar afskild del af ett boningshus.

  Synonymer: boningsrum, gemak, lägenhet

• Betydelse: Den del af rymden, som en kropp intager; äfven viss mindre del af rymden eller jordytan.

  Synonymer: ställe, plats, tomt, stad, ort, fläck

1. 1. rum, substantiv, fornsvenska rūm, rum, ställe, sträcka, utiymme (giva, fā rum), tidrymd, tid = fornisländska o. fornnorska rúm, danska rum n., gotiska rûms m. eller rûm n.?, medellågtyska, fornhögtyska rûm (nyhögtyska raum) m., anglosaxiska rúm (engelska room), av urgermanska *rūma-; substantivering av urgermanska adjektiv *rūma- (såsom i substantiv djup, jämför djur) = svenska rum (i uttryck i rum sjö; väl i denna förbindelse från holländska eller mlty.), svenska dialekt rum, rymlig, fornsvenska rūmber, fornisländska o. fornnorska rúmr, danska rum, gotiska rûms, fornfrisiska rûm, anglosaxiska rúm, jämför fornhögtyska rûmi (nyhögtyska geraum); i fornsaxiska som adverb: rûmo. — Sverige dialekt rum, ut, o. rumme, ute, av fornsvenska rūm, resp. rumme. — Besläktat med avestiska ravah-, vidd, rum, latin rūs (genitiv rūris; av *reu̯os; jämför rustik), land (i motsats till staden), forniriska róe, slät mark (av *rou̯esiā). — Till adjektiv rum i betydelse 'vid, rymlig' höra en mängd svenska ortnamn, såsom sjön. Rum(me)sjön, Rymmen (i vissa andra ingår substantivet); se författare Sjön. 1: 487, 493. Samma adjektiv uppträder också i äldre nysvenska o. svenska dialekt rumboland(et), slättlandet till skillnad från bergs- eller skogsbygden, o. i äldre nysvenska rumbygden ds.; jämför Lindroth Ortnamn på -rum s. 110, N. Ahnlund i Sverige Dagbl. 1920, nr 230, s. 7 o. under Romfartuna (slutet). — Jämför -rum 3, rymd, rymma.
2. 2. rum, adjektiv, se föreg.
3. 3. -rum, sammans.-led i ortnamn, samma ord som föregående, väl snarast i betydelse 'avröjd plats, röjt ställe' eller i vissa fall kanske 'öppen plats'. Första leden innehåller bland annat ofta personnamn o. binamn, t. ex. Stensrum, eller ord som ange natur- eller terrängförhållanden, t. ex. Högsrum, eller sjönamn, t. ex. Tirserum, av fornsvenska Tīdhi(r)srum, till ett sjönamn *Tīdhir (besläktat med Tidan; se d. o.), Virserum (se d. o.), Yxnerum (se d. o.), eller bebyggarna (i pluralis), t. ex. Dänningerum, 1651: Denningerum, dvs. 'däningarnas röjning' eller dylikt (jämför Danerum, av fornsvenska Danarum), med mera Ett rum-namn är ursprungligen också Bunnström Smål., av fornsvenska Bunzrum, till sjönamnet Bunn (med inskott av t mellan s o. r). Åtminstone ett antal av dessa namn torde ha uppstått under hednatidens senare århundraden. Jämför Lindroth Nordiska ortnamn på -rum (dock med en säkerligen oriktig uppfattning om namntypens historiska upprinnelse) samt i fråga om de med vattendragsnamn sammansatta även författare Sjön. Sverige lm. XX. 4:95.