Synonymer till skrov

• 0. fartygskropp;
     djurskelett, det som är kvar av till exempel kyckling, när man har ätit upp köttet;
     (vardagligt ord) magen: få sig något i skrovet || -et;
     pl. =, best. pl. -en

Hur uttalas skrov?

1. [-å:-]

1. Det var ingen fara för besättningen och fartygets skrov skadades inte.

   Förtjusta åskådare kan se båtarnas skrov lätta från ytan i den kraftfulla accelerationen.

   Tanknäringen har tidigare haft draghjälp av internationella krav om att fartyg med enkla skrov ska fasas ut.

   Kronanexperten Lars Einarsson säger att det är ganska mycket skrov kvar.

   Ett av dem låg upp och ned med sitt röda skrov i luften.

   Fartyget har dubbla skrov och inget av dess frätande last tros ha läckt ut i floden.

   Fartygets skrov ska undersökas av dykare för att utesluta eventuella skador.

   Lyckligtvis är skeppets skrov fortfarande intakt och den starkt frätande lasten uppges inte ha läckt ut i floden.

   Men samtidigt bildas ett dolt innandöme mellan innerliner och skrov som är väldigt svårinspekterat.

   Hustler har kommit långt vad gäller utveckling av luftsmorda skrov vilket ger båtar av den här typen betydligt snålare bränsleförbrukning.

2. Skrov och lite potatisskal ligger kvar på tallriken, annars är den helt rensad.

• Gammal stavning: Skrof

  Betydelse: Stommen af en djurkropp eller af ett fartyg.

  Synonymer: kropp, bål, liv, lekamen, stomme, materia

1. 1. skrov, 1592 i betydelse 'kropp, bål', i äldre nysvenska o. svenska dialekt även i betydelse 'massa, det som skrymmer' = norska skrov, bland annat: den öppnade kroppen på djur, äldre danska skrov, danska skrog. Ordet har bland annat (Falk-Torp) sammanställts med fornisländska o. fornnorska krof, uppskuren djurkropp, norska krov (se kropp), en överensstämmelse, som dock torde vara tillfällig, om också påverkan egt rum i fråga om betydelse Man har också gissningsvis (Torp) utgått från betydelse 'uppskuren djurkropp' som den äldsta (den är dock snarast sekundär) o. fört ordet till urindoeuropeiska *skru-p- i latin scrupus, skarp, spetsig sten (jämför skrupel), p-ut-vidgning av roten skr u, skära (se skrot, skrota), vilken senare sammanställning kan vara riktig, utan att därför denna betyd.-utveckling behöver antagas. Ordet bör kanske emellertid, med Noreen Sverige etym. s. 64, närmast föras samman med norska skrova, skrauva, skroyva, skruvla, skr0yvla, skrymma, vilka i sin tur icke kunna skiljas från en del ord med betydelse 'porös, hålig' (se skrov-2), varigenom samband med skrovlig, skrubba och så vidare blir möjligt (om också ej troligt; jämför nedan); se även skruv. Jämför härtill i samma riktning utförligt även v. Friesen Mediagem. s. 80 f., med närmare motivering av betyd.-övergångarna. Troligt är dock, att i denna ytterst talrika ordgrupp med ord för 'kropp, bål' ^ 'massa' ^ 'skrymmande' *.> 'porös, ihålig, håla' ~ 'skrovlig' avlägg till rötter av helt olika ursprung sammanfallit o. att särskilt skrov o. skrovlig böra etymologiskt åtskiljas. - Jämför skrov- 3.
2. 2. skrov- i det väsentligen dialektiska skrov-is = norska skr o vis (jämte skrauv-), danska dialekt skrogis, jämför äldre nysvenska skrofvelis Rudbeck; till och så vidare dialekt skrov n., skrovlig yta, n fornisländska o. fornnorska skrof, lös o. porös is, norska skrov, något som är poröst, och så vidare, till stammen i skrovlig (se detta ord o. föreg.). Jämför svenska dialekt skrumis under skrymma.
3. 3. skrov-, förstärkande prefix i skrov-full, -mätt, -rik och så vidare = norska skrov (även skrauv-, skrøv-), till en del nordiska ord med grundbetydelse 'ge ifrån sig ett rasslande eller ihåligt ljud' och dylikt, i t. ex. norska skrova, skroyva. Endast medelst detta antagande får man samband med övriga likbetyd. förstärkningsord, såsom svenska dialekt skropp-, till skroppa, bullra, skryta (jämför skräppa 1), motsvarande danska skrub-, skrup- (i skrupsulten); o. svenska dialekt skrokk- till skrock i dess ursprungliga betydelse av 'rasslande ljud"; jämför även norska skreta- o. verb skraa, ljuda rasslande o. ihåligt. — Om man däremot, såsom skett, för skrov- utgår från betydelse 'skrymma' i norska skrova, erhålles ingen analog förklaring av de övriga likbetyd. förstärkningsorden, där denna betydelse ej uppträder.