• 1. kort halvcirkelformad lie för en hand;
     hammaren och skäran (historisk term) Sovjetunionens emblem;
     (bildlig betydelse) nymånens skära || -n;
     skäror
• 2. arbeta med kniv eller annat vasst föremål: skära i trä;
     dela med kniv: skära bröd;
     korsa: linjerna skär varandra;
     göra ont (egentlig betydelse och bildlig betydelse): en skärande smärta, det skar i mig när jag hörde ...;
     (bildlig betydelse i många sammanhang) den nya vägen skär rakt genom skogen, fåglarna skär genom luften;
     skära sig 1 få skärsår 2 (om såser och dylikt) skilja sig, inte bli slät 3 inte gå väl tillsammans: färgerna skär sig, det har skurit sig mellan ägarna;
     skära (ihop) (om motordelar och dylikt) skadas på grund av dålig smörjning;
     skära tänder gnissla tänder;
     skära pipor i vassen dra fördel av någon annans arbete;
     skära för (av mat, speciellt kött) skära upp och lägga för;
     skära ned (bland annat) minska på, sänka: skära ned (på) utgifterna, personalen;
     skära till 1 det skar till i henne hon kände en plötslig smärta 2 skära ut tyg som skall sys till kläder || skär, skar, skurit, skuren

subst.

1. Månens skära speglade sig i den lätt krusade vattenytan.

• Betydelse: Med knif eller annat hvasst redskap stycka, sönderdela, frånskilja och så vidare

  Synonymer: snida, klippa, såga, tälja, kåta, karva, rista

• Betydelse: Göra skär, ren, helig.

  Synonymer: viga, helga, inviga

1. 1. skära, verb, fornsvenska skæra (imperfekt skar), skära i olika betydelse, även om hår, säd samt i uttryck motsvarande nysvenska skära tänder = fornisländska o. fornnorska skera, danska skære, f sax., fornhögtyska skerån (nyhögtyska scheren, klippa m. m.), anglosaxiska scieran (engelska shear, meja, klippa m. m.); allm. urgermanska st. verb (dock ej i gotiska) till urindoeuropeiska roten (s)ker i forngrekiska keirö (av *keriö), litauiska skiriu, skirti samt i sanskrit kr-nä-li, sårar, dräper, iriska scaraim, skiljer, och så vidare — I nyhögtyska numera i stället schneiden (se snida); i engelska cut (se kåta 2) med mera — Skära bredaremmarurannans hud eller rygg, se rem. — Skära till (ofta med tillagt: i växten), överdriva, 'skarva', Kolmodin 1750: 'Mån jag ei skurit har i wäxten med förslagen?'; jämför äldre nyhögtyska mit dem grossen messer auf-schneiden, nyhögtyska au f schneiden (varefter danska skære op med bilden i nyhögtyska hämtad från måltid eller gästabud; i svenska möjligen (åtminstone delvis) från uttryck skära till kläder, nämligen så att de räcka till för de växande barnen. — Skära sig, om mjölk = fornisländska o. fornnorska skerast, norska skjera seg; i avljudsförh. till sv, dialekt skyr, skör m., sur mjölk, den tjocka mjölken under filet = fornisländska o. fornnorska skyr n., tjock sur mjölk, norska, äldre danska skyr n. detsamma, av urgermanska *skurja-. — Jämför skar, skara, Skara, skare 1, 2, skarn, skorsten, skåra, skär 3, 4, skära 2, 3, skärm, skär slipar e, sköl, skör, skörd ävensom kork.
2. 2. skära, substantiv, ett skörderedskap, fornsvenska skcera = norska sk j er a, till verbet skära. Om avljudsformen urindoeuropeiska sker se s kärslip ar e.
3. 3. skära i växtn., särsk. o. säkerligen äldst om Serratula tinctoria, Francke-nius 1638: skiåla, 1659: engieskiäla, Bro-melius: engieskiära, Linné: ängskiära, enligt Linné 1745 i Östergötland själa, på Öl. själegräs; av skärda Retzius m. fi., varav i vissa dialekt tjockt /, i andra (såsom smal.) r: från den Linnéska uttalsformen skär- härrör den numera vanliga skrivningen med r; motsvarande äldre danska engeskicer 1648 osv.; jämför norska skörda (sköra), vittistel (enligt Torp av *skaröa); snarast ombildning av ett (väl lågtyskt) växtn. = nyhögtyska schart(e), schartenkraut, till mhty,,, nyhögtyska scharte, inskärning, lucka och dylikt, i medelhögtyska även: skärva, jämför medellågtyska sch art n. detsamma, anglosaxiska sceard (engelska shard, sherd), fornisländska o. fornnorska skard, skåra, norska, äldre danska skard (danska skaar), fornsvenska skardh (skardher m., skärva, från mlty.), till fornisländska o. fornnorska adjektiv skaror, förminskad, fornsaxiska skard, full av skåror, fornhögtyska scart osv.; dentalavledn. med avljud till skära 1. Växtnamnet syftar på de skarpt vassågade bladen; jämför släktn. Serratula till latin serra, såg, ävensom äldre nysvenska sågeört Franckenius 1659, o. till betyd.-utvecklingen s ägg. - Otänkbar vore dock ej den rent formellt mera tilltalande tolkningen, att ordet har inhemska anor, fornsvenska *ska?rpa, o. avletts av samma stam skarp-, skåra, med till-hörighetssuffixet -iön, såsom t. ex. dyna, eka, gryta, h ätt a; alltså: den med skåror försedda. - Däremot kan av formella skäl växtnamnet ej, med E. Fries o. Rietz, sammanhänga med skära, rena och dylikt, o. adjektiv skär l o. syfta på växtens färgegenskaper; jämför Franckenius 1638: brunn lättegräs, till fornsvenska lita, färga (se -lett).