Synonymer till vek

vek

Visar resultat för vek, menade du vika?

Hjälp oss förbättra innehållet

Föreslå nya ord eller lämna feedback

Fyll i samtliga fält markerade med en asterisk (*) korrekt för att skicka in ditt bidrag, och var noga med stavning.

Tack för att du bidrar till vår levande ordbok!

1. böjlig, mjuk (motsats: styv);
  veka livet buken mellan underlivet och revbenen
2. svag, eftergiven || -t;
  -are
1. se vika 1-4

Hans kropp var stark men vek.
Men det var en ganska osäker tjej som verkade lite vek både kroppsligt och till psyket.
Vi håller med Bitte Assarmo om att lagen är vek gentemot konsumenter i det läget och därför jobbar vi för att förändra denna.
Ledamöterna ser obligationsköpen som ett tilläggsbränsle som de erbjuder till en vek ekonomi.

Betydelse: Som lätt kan vikas eller böjas.
Synonymer: mjuk, blöt, mör, kram, boken
Betydelse: Egentligen som lätt vikes, böjes; bildligt: som haren svag karakter, för mycket eftergifver.
Synonymer: känslig, lättrörd, ömtålig, veklig, klemig, veksint, vekhjertad, känslofull, gråtmild, blödig, blödhjertad, blödsint, kvinnlig, pjunkig, peplig, pjoskig, pjåkig

vek, fornsvenska vēker, som ger efter, böjlig, mjuk, vek = fornisländska o. fornnorska veikr, vek, svag, danska veg, fornsaxiska wêk, fornhögtyska weih (nyhögtyska weich), anglosaxiska wáe (engelska weak, med anslutning till anglosaxiska verbet wǽcan, försvaga); av urgermanska *waika-, till verbet vika (se d. o.); egentligen: som viker undan; bildat som t. ex. blek till urgermanska *blīkan, glänsa, seg till urgermanska *sīᵹan, sjunka, vred till vrida och så vidare — Härav: veka upp, fornsvenska vēkia, motsvarande nyhögtyska erweichen osv.; ej att direkt jämställa med kausativet urgermanska *waikian, böja (se under vika). — Inkoativum: vekna, påverkat av vek, fornsvenska vikna = fornisländska o. fornnorska, norska (jämte norska veikna); jämför blekna, fornsvenska blikna, till blek. — Den äldre betydelse 'som viker undan, böjer sig' kvarlever i uttryck veka livet, veka ryggen; ävensom i vissa ortnamn (se författare Sjön. under Veckeln, Vekmangen), motsvarande norska *Veik-, varvid, av brist på äldre former, det stundom är svårt att avgöra, om ej i stället avljudsformen vĭk- föreligger. Den senare ingår i det icke ovanliga gård- o. by namnet Veka i sydv. Sverige, belägna på landtungor eller vid åkrökar, samt i slottsn. Vegeholm Skå., vid den utefter sitt nedre lopp starkt buktande Vegeån (se v. Friesen NoB 1: 109 f.).