Synonymer till vild

(se äv vilt)

• 1. som inte står under människans tillsyn, inte tam eller tämjd (om djur), inte odlad (om växt);
     (om människor, numera mindre vanligen) som lever utanför (den västerländska) civilisationen
  2. okontrollerad, obehärskad: vilda lekar, vild av sorg;
     upphetsad, 'tänd': vild av åtrå, vild på eller efter någon eller ngt;
     vild strejk se under strejk || vilt;
     -are

Uttryck som innehåller vild

• Det går vilt till

  Betydelse: Det är stökigt

  Exempel: "Det gick vilt till på festen igår"

• Inte i sin vildaste fantasi

  Betydelse: Inte kunna drömma om, inte våga föreställa sig

  Exempel: "Hon hade inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig ett liknande mottagande"

1. Nu har det kläckts så många ungar att det börjar bli en vild population.

   Odlad lax skiljs från vild lax genom att den så kallade fettfenan tagits bort.

2. Det finns fortfarande en djup misstro mellan arbetsgivare och åtminstone en del anställda visar en vild strejk i Köpenhamn i februari.

   Minst fem flygavgångar från Köpenhamn fick ställas in på fredagen till följd av en vild strejk bland kabinpersonalen på SAS.

   Det är ingen vild gissning att även framtida generationer kommer sjunga om den fjällhöga norden.

   Det är tyvärr ingen vild gissning att det mottas med gäspningar.

   Att den affären genomförs mycket snart är ingen vild gissning.

• Betydelse: Har stundom samma betydelse som Tygellös, till exempel föra ett vildt lif.

  Synonymer: oregelbunden, oregelmessig, oordentlig, självsvåldig, tygellös

• Betydelse: Hvardagsspråk: ursinnig af vrede.

  Synonymer: vred, vredgad, förtörnad, uppbragt, förbittrad, förgrymmad, förtruten, förtrytsam, förtretad, förargad, ond, arg, het, ivrig, harmsen, gramse, ilsken, ursinnig, rasande

• Betydelse: Säges om en mark, en trakt, som är obebyggd och ouppodlad, samt dit menniskor sällan eller aldrig komma.

  Synonymer: öde, ödslig

1. vild, fornsvenska vild- = danska vild, från nyhögtyska: medellågtyska wilde eller nyhögtyska wild = gotiska wilþeis, otamd, vild, fornsaxiska, fornhögtyska wildi, anglosaxiska wilde (engelska wild) detsamma, fornisländska o. fornnorska villr, vilse och dylikt, fornsvenska vilder (stam vill-; se vill); av urgermanska *wilþia- av *welþia- = urindoeuropeiska *u̯elti̯o- = kymriska gwyllt, vild, öde. Enligt andra besläktat med ryska viljatĭ, springa hit o. dit, eller, föga troligt, avljudsform till nyhögtyska wald, skog. Med avseende på deklinationsväxlingen (ia- o. a-stam) jämför t. ex. blid, blöd, fast, sen, svår, tunn, tät, öd- i ödmjuk. Ett minne av ia-stamsböjningen kvarlever i villebråd (se d. o.); se även under villrådig. Jämför vilt. — Vilt främmande = danska vildfremmed, efter nyhögtyska wildfrémd, en förstärkande bildning av samma slag som steinfremd (jämför stenrik osv.); knappast däremot, såsom antages av t. ex. Falk-Torp, tavtologiskt, till wild i betydelse 'främmande'. — Vildbasare, 1753, till verbet basa i betydelse 'rusa'; möjligen ombildning av ett vildbasse, vildsvin (se basse), jämför danska vildbasse, vildsvin, men i norska 'vildbasare'. Jämför O. Högberg med flera: vildbase. — Även vildbatting (se batting 2) o. i äldre nysvenska stundom vilting. I nyhögtyska i samma betydelse wildfang, med gamla anor (redan o. 1500), jämför svenska dialekt villfång n. t. ex. Ydre; i nyhögtyska förr även om jaktbyte, särsk. fångna vilda falkar, som voro svåra att tämja; väl den ursprungliga betydelse — Vilde, Rob. Crus. 1752: min wilda (som dativobjekt), 1773: vildarne, under 1700-t. ofta i stället vill- t. ex. Swedberg 1732: willarna, Kalm 1750 (samme författare har även vild-), Bergklint 1792 med flera, från (eller efter) nyhögtyska (der) wilde, substantivering av vild; jämför danska (en) vild. I politisk betydelse åtminstone slutet av 1880-t. t. ex. Lunds Veckobl. 1887, Vårt Land 1894 (om C. Treffenberg), i båda fallen med citationstecken, även från nyhögtyska (o. 1850). — Vildsvin, fornsvenska vilsvīn = danska vildsvin, nyhögtyska wildschwein. I fornsvenska även villesvīn = fornisländska o. fornnorska villisvín, vars första led motsvarar stammen i gotiska wilþeis. En urgammal ganska spridd beteckning företrädes av nyhögtyska eber, jämför latin aper (möjligen med a efter caper, bock), ävensom (med v- av omstridd natur) fornslaviska veprĭ; se närmare Eberhard.