• 1. se vrida
• 2. dörrhandtag || -et;
     pl. =, best. pl. -en
• 3. arg, ilsken || neutr. vrett används knappast;
     -are

Uttryck med betydelsen vred

• arg som en furie

  Betydelse: Väldigt arg

  Exempel: "rektorn kom instormande, arg som en furie"

• Fly förbannad

  Betydelse: Väldigt förbannad

  Exempel: "Han blev fly förbannad när folk trängde sig före i kön"

• Någon blir inte nådig om

  Betydelse: Någon blir väldigt arg om

  Exempel: "Farfar blir inte nådig om du rör hans snus"

• Skumma av raseri

  Betydelse: Vara tydligt rasande

  Exempel: "Ägaren skummade av raseri när han fick syn på äppeltjuvarna"

subst.

1. På dörren satt ett vred som var så utslitet att det föll av när man tog tag i det.

• Betydelse: Upprörd af häftigt missnöje öfver någon oförrätt och så vidare, samt af begär att straffa upphofsmannen.

  Synonymer: vredgad, förtörnad, uppbragt, förbittrad, förgrymmad, förtruten, förtrytsam, förtretad, förargad, ond, arg, het, ivrig, harmsen, gramse, ilsken, vild, ursinnig, rasande

1. 1. vred (dörr-, tarm-), såsom dialektformerna visa (Hesselman i o. y s. 52) av ett fornsvenska vrĭdh, avljudsform till vrida (liksom bett till bita, grepp till gripa, skred till skrida, steg till stiga osv.).
2. 2. vred, adjektiv, fornsvenska vrēþer = fornisländska o. fornnorska reiðr, danska vred, fornsaxiska wrêth, även: bekymrad, medellågtyska wrêt, även: bitter, sur, anglosaxiska wráð, även: härsken (engelska wroth), samma ord som fornhögtyska reid(i), krusig; av urgermanska *wraiþa-, *wraiða-, till vrida (såsom t. ex. vek till vika), alltså egentligen: vriden, förvriden; med avseende på den bildlig betydelse jämför vresig, ävensom t. ex. förryckt, tvär (jämför bland annat gotiska þwaírhs, vred, egentligen: vriden), vriden o. vrång. — Den ursprungliga konkreta betydelse ingår i sjön. Vren (av *Vreden) = den fornnorska älvnamnsstammen Reið-; se författare Sjön. 1: 727 f. o. jämför under vrång. — Med avseende på betydelse 'härsken' o. 'sur' erinras om svenska dialekt vreen (av vriden), halvskämd, halv-sur, ävensom om det besläktat svenska dialekt vristna, börja surna (se under vrist); holländska wrang, sur, bitter, kärv, till urgermanska *wringan, vrida (se vrång), samt andra av Lidén Armen. Stud. s. 105 anförda analogier. — Härtill: vrede, fornsvenska vrēþe = fornisländska o. fornnorska reiði, danska vrede, medellågtyska wrêde, jämför anglosaxiska wrǽððo (engelska wrath), av urgermanska *wraiþīn- f., bildat som fornsvenska glæþi (se glädje) och så vidare Den stora vreden, efter 2 Kon. 3: 27: 'Då kom en stor vrede över Israel' (nya översättningslån: 'en svår hemsökelse') eller Joh. Uppenb. 6: 17: 'Ty den store hans vredes dagar kommen'. I sammansättning: vredes-, ehuru vrede är fem.; genitiv singular vrēdhis dock redan i fornsvenska jämte sammansättning vredhisordh och så vidare Vredesmod är en ombildning av fornsvenska vredsmōdh (ännu t. ex. L. Petri), till genitiv singular av adjektiv vred, alltså egentligen: en vred mans upprörda sinne. — Jämför vredgas. — Ett allmänt fornvästgerm. ord för 'vrede' är torn = nyhögtyska zorn; se förtörna.