Synonymer till ända

• 1. (i uttryck(et) som understryker rörelse eller riktning till (eller från) en gränspunkt) ända hit, ända från Kina, ända till midnatt, överklaga ända upp i Högsta domstolen;
     vi nådde inte ända fram vi lyckades inte helt (med det som vi hade föresatt oss)
• 2. eller ände yttersta delen av något: repända, en penna som är vässad i båda ändarna;
     slut: ingen ända på eländet;
     kortsida: fotändan på sängen;
     världens ände mycket avlägsen plats;
     vara till ända ha tagit slut;
     dagarna i ända hela dagarna;
     stå, ställa på ända på högkant, upprätt;
     välta något över ända (egentlig betydelse) välta omkull, (bildlig betydelse, till exempel om planer) omintetgöra, kullkasta;
     till den ändan för det ändamålet, syftet || -n;
     ändar
  3. (vardagligt ord) bakdel, stjärt;
     få ändan ur vagnen komma i gång med något || -n;
     ändor
  4. (skriftspr.) göra slut på, avsluta: ända sitt liv, ända en dikt;
     ta slut, avslutas: debatten ändade i förvirring || -de

Uttryck med betydelsen ända

• Ett avslutat kapitel

  Betydelse: Det är historia

  Exempel: "Teatern var ett avslutat kapitel i hans liv"

• Sätta punkt för något

  Betydelse: Stoppa något, avsluta något

  Exempel: "En knäskada hade satt punkt för hans karriär"

verb

1. Det bästa i hela filmen var när trollkarlssnubben höjde sin stav och vrålade att han skulle ända hela världen.

2. Aldrig trodde jag väl att det skulle ända så här mellan dig och mig.

• Betydelse: Komma något att upphöra, göra ände på, till exempel ända sitt lif, sina dagar. Har mindre vidsträckt användning än Sluta.

  Synonymer: sluta, lykta, avgöra, avsluta

• Betydelse: Icke längre fortvara; äfven upphöra att verka.

  Synonymer: ändas, sluta, slutas, lykta, lyktas, avlöpa, upphöra, stanna, avstanna, försvinna

1. 1. ända, substantiv, egentligen oblik kasus till ände (jämför anda ~ ande osv.), fornsvenska ænde = fornisländska o. fornnorska endi(r) m., danska ende, gotiska andels, fornsaxiska endi, fornhögtyska enti (även neutr., nyhögtyska ende n.), anglosaxiska ende (engelska end), av urgermanska *andia-, *andian-, snarast avledning av urgermanska *and-, emot, i forngrekiska antí och så vidare (se an- 2 o. än 2), alltså egentligen: 'det mitt för eller emot något varande'. Jämför den likartade bildningen änne ävensom ända 2, 3 o. äntligen. — I betydelse 'repstump' i tågända allmänt urgermanska uttryck: danska tovende, lågtyska ên ende tou, nyhögtyska ein endchen tau, engelska rope-end. — Med avseende på betydelse 'podex' jämför danska ende, medelhögtyska ende (svans), anglosaxiska endwærc, smärtor i anus. — Till den ändan, arkaistiskt, till det ändamålet, i det syftet, fornsvenska til thæn ænda, till ænde i betydelse 'ändamål', motsvarande äldre danska til det ende, i danska efter nyhögtyska ende n. i samma betydelse, engelska end, jämför latin finis (franska fin) o. forngrekiska télos, slut o. ändamål. — Ändan kröner verket, jämför medellågtyska wen de ende gût is, / So hat al dat werk prîs, italienska il fine corona l'opera, efter latin opus coronat finis; jämför även slut. — Över ända i t. ex. kasta över äldre, motsvarande i danska, jämför lågtyska aver ende umkanten. Det motsvarande fornsvenska övir ænda betydde däremot 'i upprätt ställning', liksom äldre danska o. medellågtyska over ende; jämför svenska dialekt ännavänna, vända upp o. ned på = danska endevende. — Ändalykt, fornsvenska ændalykt, slut (i synnerhet om livets sista tid), fullbordan = fornisländska o. fornnorska endalykt, danska endeligt; till svenska dialekt, fornsvenska lykt, slut = fornisländska o. fornnorska, av urgermanska *lukiþō, bildat till urgermanska *lukjan, tillsluta, stänga (= lycka 3; jämför för övrigt lock 2, lucka osv.), såsom t. ex. -täkt i intäkt till fornsvenska taka (= taga) o. under -täkt anförda ord. I svenska (nu skämtsamt) även i betydelse 'bakdel, podex'. — Ändamål (förr även ände-), 1680-t., Swedberg 1709, Dalins Arg. = danska endemaal, övers, av nyhögtyska endziel (se till). Tidigast dock i betydelse 'slutmål, slut' (så ännu t. ex. 1723). I danska även øiemed, till substantiv med, mål, egentligen: mittpunkt (se mid-). — Ordet förekommer icke sällan i ortnamn som beteckning för gårdar (osv.) vid ändan av sjöar, t. ex. Vassända (av Vatnsända) Västergötland, Dalsland o. -ändan Boh.-l.; andra ex. se under Salnecke. I ortnamn Ändesta, Ännesta Västmanland, Uppl. ingår ej ordet ända utan ett numera utdött personnamn.
2. 2. ända, verb, fornsvenska ænda (imperfekt -aþe o. -de) = fornisländska o. fornnorska enda (imperfekt -aða o. enda), fornsaxiska endiôn, endôn, fornhögtyska enteôn, entôn (nyhögtyska enden), anglosaxiska endian (engelska end), av urgermanska *anðiōn, bildat som härja, klövja, vädja, ägga.
3. 3. ända, adverb, i ända från, till, egentligen kasusform till fornsvenska ænde (= ända 1). I (götal.) dialekt 'alldeles' (dä va änna så), 'mycket' (änna bra), 'just' (änna na), motsvarande i norska dial.