• 1. främre delen av ett fartyg (motsats: akter): för ut, för över, för om || -en
• 2. preposition och adverb, har ett stort antal betydelser och användningar;
     här endast några exempel: det står en stol för dörren, betala för varorna, berätta för mig, en talesman för regeringen, han anses för en fin poet, dö för egen hand (begå självmord), stor för sin ålder, för min skull (se även skull);
     ta det säkra för det osäkra (inte: före) i stället för;
     vara för (ett förslag) positiv till;
     få för sig 1 få en idé 2 få en viss uppfattning (om något);
     ha för sig 1 ha en viss uppfattning 2 ägna sig åt, syssla med
• 3. (i ledigare stil) ty, eftersom: han kom inte, för han var sjuk
• 4. alltför: han var för sjuk för att komma

subst.

1. Vi ställde oss i skeppets för och betraktade havets svall långt där nere.

• Betydelse: Sjöterm, främre delen af ett fartyg brukas mest i bestämd form.

  Synonymer: framstam, förstäf

1. 1. för, substantiv, å fartyg, Weste 1807 endast fören, best. form, substaritivering av för 3, jämför holländska in het voor, i fören.
2. 2. för, adjektiv, fornsvenska för, farbar, i stånd att fara, i stånd, duglig, stridbar, stark = fornisländska o. fornnorska fǿrr ungefär detsamma, av germ, *fōria-, möjlighetsadj. till fara (bildat som töker i fattig till taka osv.). Härtill t. ex. sammansättning målför = fornisländska o. fornnorska málfǿrr (se målföre). Jämför före 2.
3. för, före, partiklar, fornsvenska för, före, danska før, jämför fornsvenska for, svenska dialekt får = gotiska faur(a), nyhögtyska vor, engelska for och så vidare (~ nyhögtyska ver-); fornsvenska för dels motsvarande for med omljudsvokal från före, dels uppkommet av före i praktisk ställning; fornsvenska före motsvarande äldre fornsvenska fyre, fyrir = fornisländska o. fornnorska fyri(r), danska før (före, förr), jämför fornsaxiska, fornhögtyska furi (nyhögtyska für); med delvis dunkel förhistoria; urgermanska *fur- = urindoeuropeiska *pr̥- i sanskrit purā, före, forngrekiska pará, vid, förbi ~ per- i fjärran och så vidare ~ pro- i latin pro, fram och så vidare — Fornsvenska, fornisländska o. fornnorska fyrir (före) är bildat som (eller efter) undir, yvir (se under, över). — För-, allmänt som obetonad partikel i sammansättning verb, i regel från nyhögtyska: medellågtyska vor-, nyhögtyska ver-, med många skiftande betydelse, såsom 'bort' (t. ex. fördriva), 'alldeles, till slut, ofta', motsvarande svenska upp- (t. ex. förbruka, förtära), ofta uttryckande förlust, skada o. dylikt (t. ex. fördärva, förgäta; jämför förföra), motsvarande gotiska faur(a), fair- o. fra- (jämför fräta), eller blott med förstärkande betydelse (t. ex. förhindra); dessutom, vid avledning av adjektiv, bland annat kausativ betydelse hos trans. verb (t. ex. fördubbla, förlänga) eller inkoativ hos intrans. verb (t. ex. förvissna), o. vid avledning av substantiv stundom betydelse av 'förse med' (t. ex. förgylla). Ex. av olika slag se för övrigt nedan. — Före som betonad partikel (t. ex. förefalla) = medellågtyska, nyhögtyska vor. — För, alltför, från fornsvenska (motsvarande fornisländska o. fornnorska til, nyhögtyska zu, engelska too), från fornsvenska sammansättning ss. fordiärver, forgamal (motsvarande fornisländska o. fornnorska o. fornsvenska sammansättning med of), vilka i sin tur utgå från sammansättning, där for har blott förstärkande betydelse ss. fornsvenska formykin. — För sann, se minsann.