Synonymer till sticka

• 1. (vass) träflisa;
     tändsticka;
     strumpsticka || -n;
     stickor
  2. ge ett stick;
     sätta in (något spetsigt), stoppa: sticka gaffeln i korven, sticka svärdet i skidan, sticka plånboken i fickan;
     gravera (kopparstick);
     sticka i brand sätta eld på;
     inte sticka under stol med inte dölja;
     sticka av tydligt avvika från mängden: den röda klänningen sticker av mot alla de mörka kostymerna;
     sticka fram framträda (ur någots inre): plånboken stack fram ur bakfickan;
     sticka till (ngn något) ge, överlämna i smyg;
     sticka upp (vardagligt ord) säga emot, trotsa;
     sticka ut (bland annat) 1 avlägsna genom att sticka: sticka ut ögonen på någon 2 skjuta fram, stå ut (från en bakgrund) 3 sticka av (se ovan)
  3. (om fartyg) ha ett djupgående av: hon sticker 1,5 m
  4. (sjöterm) avgå, avsegla: sticka till sjöss;
     (vardagligt ord) ge sig i väg, smita
  5. slå med ett högre kort: sticka kungen med esset
  6. (om färgfoto) ha dragning åt oönskad färg: bilden sticker i blått || sticker, stack, stuckit, stucken
  7. tillverka av garn med stickor: sticka strumpor, sticka en tröja || -de

subst.

1. Ett sticka hade letat sig djupt in i den lilla tassen.

• Betydelse: Stöta någonting spetsigt, uddigt in uti ett föremål.

  Synonymer: stinga, borra, genomborra

1. 1. sticka (med något vasst o. d.), st. verb, egentligen nybildning till vissa former av verbet stinga, såsom t. ex. imperfekt stack (av *stang), jämte påverkan av (m)lty. sticken (se följ.); Stiernhielm Herc.: Hugg, stick, slå; supinum: stukelt (stuckit) 1627, nybildning för stungit; motsvarande norska stikka, danska stikke; se för övrigt stinga. Jämför det analogt uppkomna spricka till springa. - Med detta starka verb sticka har det urspr, svaga verbet sticka 2 sammansmält. I detsamma ha även i betydelse 'sticka (in, ned o. d.)' uppgått (ombildade) motsvarigheter till medellågtyska s tecken = fornhögtyska, nyhögtyska, av urgermanska *stakjan, kausativum till urgermanska st. verbet *stekan - fornsaxiska stekan, medellågtyska steken, fästa, fornhögtyska stechan (nyhögtyska stechen), sticka, som kan bero på övergång från i- till e-klassen (jämför *stikan under stek), men i stället möjligen hör till roten i stake, jämför även s tak ra. Ombildningar av detta (sålunda kanske ej ens besläktade) nyhögtyska stechcn föreligga i uttryck sticka ett kort, sticka över (i spel), sticka i sjön (jämför holländska steken), sticka av mot (nyhögtyska absleehen) med flera - Sticka näsan i, se näsa. - Sticka (eller stoppa) p i p a n i säcken, t. ex. Ghro-nander Belesn. 1649, motsvarande i danska o. nyhögtyska, egentligen: sluta att blåsa (på pipa). - Sticka under stolen med, 1615, motsvarande i da.; med det äldre stinga (under någons stol) redan i G. I:s reg. 11: 380 (1537).
2. 2. sticka (eld på o. d.), st. verb, egentligen ett annat verb än föregående, men därmed besläktat, fornsvenska stikka (imperfekt -adhe; jämför Bib. 1541), från medellågtyska stikken, sticka, fästa, sätta eld på (egentl.: sticka in brandfacklan) = medelhögtyska sticken, sticka, fästa, brodera (- sticka 3), av urgermanska *stik-jan (som icke, såsom stundom antages, behöver vara avlett av urgermanska "stiki- m., styng, stick; se stick); till urgermanska roten slik, vara spetsig, sticka, i forngrekiska slizö, sticker, stigma n., punkt, fläck, märke, latin instlgo, eggar, sanskrit lejaté, är skarp, tigmd-, spetsig, skarp, avestiska lig ra- detsamma (se tiger, jämför stimulans). I det moderna uttryck sticka i brand föreligger väl överflyttning av nyhögtyska (möjligen ej besläktat) in brand stecken; se s ticka 1. - I nysvenska sammansmält med det starka verbet sticka 1.
3. 3. sticka (strumpor o. d.), fornsvenska stikka I, sticka, brodera = danska stikke, från medellågtyska stikken (se föregående) - fornhögtyska sticken, sticka (stechen), brodera (nyhögtyska sticken, brodera), av urgermanska *stikjan (= föreg.).
4. 4. sticka, substantiv, fornsvenska stikka - fornisländska o. fornnorska = danska stikke, av urgermanska *stikkön f., växl. med *slikkan- m. i medellågtyska stikke, upprest (spetsig) påle och dylikt, anglosaxiska sticca, käpp (engelska stick); med enkelt k i fornisländska o. fornnorska stika f., till urgermanska roten stik, vara spetsig och dylikt, varom se sticka 2. Fornhögtyska stecko, käpp (nyhögtyska stecken), urgermanska -kk-, o. fornhögtyska stehho, urgermanska -k-, kunna höra hit eller också föras till roten i stake (jämför fornisländska o. fornnorska stjaki, dörrpost); se under sticka 1. Med avseende på urgermanska -kk- jämför sticken.