Synonymer till vagga

• 1. spädbarnssäng som kan gungas;
     liknande föremål, till exempel passervagga för mostillverkning (jämför passera 3);
     (bildlig betydelse) plats där något har uppstått: kulturens vagga;
     från vaggan till graven hela livet;
     det lärde jag mig i vaggan när jag var väldigt liten;
     || -n;
     vaggor
  2. gunga (någon) sakta fram och tillbaka || -de

verb

1. Ferry är känd för att stå och vagga på scenen med slutna ögon och även för sina skrivkramper.

   Först satte han i gång motivet i bassektionen genom att vagga med hela kroppen.

   Det var också mycket vanligt att djur hittades döda i burarna och på nästan alla av de farmer som Djurrättsalliansen tagit sig in på kunde organisationen filma djur med onormala beteenden som att vagga fram och tillbaka.

• Betydelse: Gifva något en svängningsrörelse upp och ned, ifrån ena sidan till den andra.

  Synonymer: röra, rubba, rucka, runka, vippa

• Betydelse: Röra sig fram och tillbaka i bågrörelse från ena sidan till den andra.

  Synonymer: vanka, vackla runka, vicka, kränga, gunga, ragla, tumla, vingla

1. 1. vagga, verb, intrans., om gång och dylikt Verelius 1681 = norska = medelhögtyska wacken, vackla, vartill vackla (engelska wag, röra, svänga, från nord.); intensivbildning till fornisländska o. fornnorska vaga, röra kroppen fram och tillbaka, norska: stå eller ligga osäkert, fornhögtyska wagön, vackla med mera, anglosaxiska wagian, röra, svänga, i avljudsförh. till urgermanska *wegan, röra med mera (se väga); om bildningen se författare Ark. 7: 55 n. 4, Nordiska verb med med.-gem. s. 25. Härtill substantiv vagga (se d. o.). Den transit. användningen (vagga barn och dylikt) har utvecklats ur fornsvenska vagga barne (dat.) o. beror väl i sin tur på inverkan från substantiv Med avseende på bildningen jämför t. ex. (lånordet) dragga.
2. 2. vagga, substantiv = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska vngge (till formen jämför Jessen NTfF 4 R 9: 122); deverbativum av föregående eller möjligen intensivbildning till ett substantiv *vaga, motsvarande fornsaxiska wåga, vagga. Andra likbetyd. o. besj. bildningar: 1. uris. wigge, 2. medellågtyska wige, fornhögtyska wiga o. 3. medellågtyska wége (nyhögtyska wiege). Engelska cradle, av anglosaxiska cradol, besläktat med fornhögtyska kratto, korg (sydty. dialekt kratte).