Synonymer till fara

• 1. något hotande, farligt;
     risk;
     vara i/utom fara vara utsatt för/fri från risk;
     det är fara (p)å färde det är ett farligt läge;
     stå fara (vid varuleverans) ta den ekonomiska risken ifall godset skadas under transporten (görs antingen av säljaren eller av köparen);
     (vardagligt ord) det är ingen fara (på taket) det är inget att ora sig för || -n;
     faror
• 2. resa, förflytta sig;
     röra sig hastigt;
     några uttryck: fara med lögn ljuga;
     fara illa, väl slita ont, må väl;
     fara efter (ett ord eller dylikt) leta i minnet efter;
     fara fram uppträda hänsynslöst;
     fara ut mot någon häftigt angripa med skällsord eller dylikt || far, for, farit, faren

verb

1. Vi måste fara hemifrån redan vid fem på morgonen om vi ska hinna med tåget.

2. Han håller andan och låter handen fara lätt över Eriks tinning.

3. Jag försöker fara efter minnesbilden och jag får nästan fatt om den innan Markus kommer och avbryter.

4. Barnen får aldrig hamna i en situation där de kan fara illa.

• Betydelse: Något hotande ondt eller blotta möjligheten deraf.

  Synonymer: våda, äventyr, farlighet, risk, klämma, knipa

• Betydelse: Medelst något slags fortskaffningsmedel föras ifrån ett ställe till ett annat.

  Synonymer: färdas, resa, åka, segla, begiva sig, förfoga sig, flacka, befara

1. 1. fara, verb = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska = danska fare, gotiska, fornsaxiska, fornhögtyska, anglosaxiska faran (nyhögtyska fahren, engelska fare), av urindoeuropeiska *por- i forngrekiska porev́ō, sätter över, sänder, póros, gång, por (se por), växl. med *per- i fjord (urindoeuropeiska *pertu-); sannolikt även besläktat med fjol (fjor), fjärran, forn; se för övrigt följande, farsot, fart, färja l, 2, färd, föra. — Sekundära betydelse äro 'handla, gå till väga' (redan i fsv.), t. ex. fara med lögn, 'förfara med, behandla', t. ex. fara illa med (redan i fsv.), o. 'vara i en viss ställning, få ett visst öde', t. ex. fara illa, avskedshälsningen farväl (redan i fsv.), jämför svenska välfärd. — Härtill med m-avledn. även: fornsvenska -farmber, last, se parm o. pråm. — Farkost, fornsvenska farkoster = fornisländska o. fornnorska farkostr, av verbet fara eller fornsvenska, fornisländska o. fornnorska far, färd, och fornsvenska koster i betydelse 'sätt, tillfälle, medel' o. d.; ordet har alltså äldst troligen abstrakt betydelse Detta koster är = fornisländska o. fornnorska kostr, medel, verktyg, äldre danska kost, sak, verktyg (jämför danska stjaalne koster); samma ord som fornsvenska koster, villkor med mera, fornisländska o. fornnorska kostr, val, tillfälle, god egenskap, sätt, gotiska kustus o. gakusts, prövning, fornsaxiska, fornhögtyska kust, val med mera, och så vidare, av urgermanska *kustu- o. *kusti- till *keusan, välja (se tjusa), motsvarande latin gustus, smak, osv.; alltså ett annat ord än kost 1.
2. 2. fara, substantiv = yngre fornsvenska = danska fare, från medellågtyska vâre, forsat, fara, fruktan (jämför förfära). = fornhögtyska fâra detsamma (jämför nyhögtyska gefahr), anglosaxiska fǽr, fara (engelska fear, fruktan); besläktat med fornisländska o. fornnorska fár n., vrede, fiendskap, bedrägeri, skada = fornsaxiska fâr n., försåtlig förföljelse, vartill avledning gotiska fêrja m., förföljare, spion; urgermanska stam *fǣr- = urindoeuropeiska *pēr-, växlande med per i latin periculum, fara, men även: försök, prov (jämför experiment), forngrekiska peĩra (av *peri̯ā), försök (jämför pirat); besläktat med verbet fara, alltså egentligen med grundbetydelse hos substantiv fara av 'farande efter (för att skada), förföljelse'; sedan med syftning på dens tillstånd, som är utsatt för förföljelsen. I det besläktade latin perītus, erfaren, föreligger samma betyd.-utveckling som i förfaren o. bevandrad. — Jämför farsot. — Om farhåga se håg. — Löpa fara, möts v. i danska, efter nyhögtyska gefahr laufen, möjligen efter franska courir risque (jämför svenska löpa risk).