• 1. (vardagligt ord) raksträcka (på väg, bana) || -n;
     rakor
  2. göra rak, räta ut || -de
• 3. redskap med tvärställd skiva på långt skaft, skrapa || -n;
     rakor
  4. skrapa, röra om med raka: raka aska ur spisen || -de
• 5. ta bort hår, speciellt skäggväxt, på (någon): raka sig || -de
• 6. (vardagligt ord) rusa: raka i väg;
     raka i höjden växa fort || -de

Uttryck som innehåller raka

• raka i höjden

  Betydelse: Växa fort; öka mycket fort

  Exempel: "Inflationen rakade i höjden efter beskedet från USa:s centralbank"

• raka motsatsen

  Betydelse: precis tvärtom

  Exempel: "Hon hade förväntat sig en tråkig föreläsning men det blev raka motsatsen"

• raka rör

  Betydelse: Ärligt och rakt på sak

  Exempel: "Det var raka rör mötet men inte otrevligt"

• Betydelse: Häftigt och oförsedt nedstörta.

  Synonymer: falla, stupa, tumla, kullbytera, digna, segna, sjunka, störta, instörta, ramla, rasa, dimpa, dråsa, smola, dunsa, slippa, slinka, slinta

• Betydelse: Springa fort, häftigt. [Tillhör] folk- och hvardagsspråket.

  Synonymer: springa, löpa, hoppa, galoppera, ränna, trava, skena, durka, lunka, gno, rusa, störta, ryka, pila, kvista, skala, dänga, kila, lacka, ranta, kojta, skojta, luffa, kuta, kytta, gumpa, skumpa, guppa, skutta, spritta, sprattla

1. 1. raka, i förbindelse med åstad och dylikt, t. ex. 1841, eller omkull, t. ex. Blanche 1845, eller i uttryck raka i höjden eller i vädret och dylikt, hastigt växa upp o. bliva lång, Gjörwell 1808, eller i uttryck raka någons näsa förbi Carlén 1842, Blanche 1845; möjligen besläktat med rak; jämför racka 2 o. rackla 1, 2. — I ett citat från en ångermanländsk dombok 1648: raka uth ått wägan är ordet hämtat från dial.
2. 2. raka, om skägg och dylikt samt i förbindelse med tillsamman och dylikt = fornsvenska, fornisländska o. fornnorska, norska = danska rage detsamma, medellågtyska raken, raka (tillsamman), engelska rake; avljudsbildning till gotiska rikan, samla i högar, medellågtyska reken, raka (tillsamman), medelhögtyska rechen; väl med rätta fört till urindoeuropeiska reg, sträcka, i latin regere, styra, o. rak, alltså egentligen med syftning på den för rakandet utsträckta handen. Hit hör antagl. också latin rogus, bål (åt en död); jämför Meringer IF 17: 145. För övrigt besläktat med racka (ned på), rackare, råk 2. — Gotiska har i stället skaban, skava (1 Kor. 11: 5, 6) = engelska shave. Nyhögtyska rasieren är etymologiskt = rasera. — Härtill: raka (ugns-), fornsvenska (glödh)raka = danska rage; jämför fornsaxiska, anglosaxiska raca, anglosaxiska raku (engelska rake); liksom till det besläktat urgermanska verbet *rekan höra fornisländska o. fornnorska reka, skovel, o. fornhögtyska recho (nyhögtyska rechen) och så vidare, räfsa (jämför fornsvenska o. svenska dialekt riva o. svenska räfsa substantiv till motsvarande verb). — Rakkniv, Bib. 1541: rakoknijff, varav äldre nysvenska, svenska dialekt rakeknif, bildat till verbet raka efter mönstret av sammansättning med substantiv på -a såsom vilodag osv.