Synonymer till väl

• 1. (betonat) noga, omsorgsfullt: utföra ett arbete väl;
     lyckligt: mötet avlöpte väl;
     (förstärkande, ofta föregånget av 'mycket'): det vet han (mycket) väl;
     drygt (ofta föregånget av 'gott och'): det var (gott och) väl 500 personer där;
     alltför: han är väl ung för jobbet;
     (för att understryka det färdiga resultatet av en verksamhet): när hon väl hade läst boken, väl framme vid resmålet började vi ...
  2. (skriftspr.) visserligen: väl hade han sina ljusa ögonblick, men ...;
     däremot: vi såg inte en val men väl en säl
  3. (obetonat) [väll] förmodligen, hoppas jag: han kommer väl snart, du är väl inte sjuk ?, (vardagligt ord) du är inte sjuk, väl ?;
     (vädjande) du kan väl låna mig 100 kr.
  4. lika väl se likaväl || bättre, bäst
  5. välfärd, bästa: jag vill bara ditt väl;
     väl och ve se ve 1 || mitt v.

Uttryck med betydelsen väl

• Efter tycke och smak

  Betydelse: Man får välja själv

  Exempel: "Sofftygerna finns i olika färger och material så ni väljer efter tycke och smak"

subst.

1. Han håller god kontakt med släkten och engagerar sig i allas väl och ve.

• Betydelse: Lyckligt tillstånd, sa i andligt som timligt afseende.

  Synonymer: lycka, välfärd, välgång, välmakt, välstånd, framgång, medgång, fortkomst, tur

1. väl, fornsvenska væl (vel, val) = fornisländska o. fornnorska vel (fornnorska även val), danska vel, motsvarande fornsaxiska, anglosaxiska wel (engelska well), fornhögtyska wela, wola (nyhögtyska wohl); jämför fornsaxiska wala, medellågtyska wal(e) samt gotiska waila, ävensom möjligen fornslaviska vole, volje, välan. Härledningen försvåras genom det gotiska ordet med dess mycket omstridda o. alltjämt oklara -ai-. Enligt Brugmann IF 15: 99 f., 16: 503, Grundr. II. 2: 717 är waila snarast instrum. femininum till ett ord, motsvarande sanskrit vḗlā, tillfälle, med grundbetydelse: 'på passande sätt' eller också temporalt. Fornhögtyska wela och så vidare utgår enligt B. från avljudsformen *wila. Jämför dock härtill Meringer IF 16: 149, v. Helten ZfdW 13: 74, Trautmann Urgermanska lautges. s. 35, vilka mer eller mindre bestämt skilja wela (= väl) från det gotiska ordet, o. av vilka de två första (m. fl.) anse wela besläktat med vilja, jämför sanskrit vára-, val, önskan, ackusativ adverb váram, efter önskan, som adjektiv: bäst. Även i det senare fallet kunde gotiska waila höra samman med väl, därest det förra med Braune med flera vore att läsa waíla (med urgermanska ĕ). — För de olika urgermanska biformerna med a o. ē (jämför medelengelska wēl) finnas flera förklaringsmöjligheter. I vissa fall kunna de bero på särspråklig utveckling: medelengelska wēl är möjligen en senare förlängd form, o. nordiska val- skulle kunna tänkas under vissa betoningsförhållanden utvecklat ur wail-, om nu verkligen någon dylik diftongisk form någonsin existerat. I alla händelser bör säkerligen ej (med Kock Sverige ljudhist. 1: 202) fornsvenska, äldre nysvenska weel anföras såsom stöd för en dylik bildning: den beror på särsvensk förlängning av wel (jämför även R. Pipping Erikskrön. ljudl. s. 14). Sannolikast är, att samtliga de germanska formerna höra tillsamman (urgermanska *wela) o. stt den skiftande vokalisationen sammanhänger med växling av stark- o. svagton. — Förr (redan i fornsvenska) även som förstärkningsord i betydelse 'mycket, synnerligen' eller 'ganska'; jämför gamla bibelövers.: 'dertill de yppersta qwinnor, wäl många' (Ap.-g. 17: 4, motsvarande i Bib. 1541; i nya: 'ganska'); i nysvenska betyder däremot detta uttryck 'nästan allt för'. — Betydelse 'förmodligen, nog' finnes redan i fornsvenska, utvecklad ur 'säkert, utan tvivel', med samma slags betyd.-försvagning som i ganska, rätt och så vidare — I sammansättning urspr, tillsammans med particip, jämför fornsvenska vælfrægdhadher, välfrejdad, vælklædder, vælluktande och så vidare, sedan även med verbalsbst. såsom redan i gotiska waíladêds = nyhögtyska wohltat, jämför fornsvenska vælgærdh o. vælgærning, ävensom latin beneficium, forngrekiska evergesía, o. slutligen också i förbindelse med andra substantiv, t. ex. vällust. — Härtill substantiveringen väl n., jämför nyhögtyska das wohl; ävensom en avledning på urgermanska -iþō: engelska wealth, rikedom = fornhögtyska welida med mera — Välboren, fornsvenska vælborin, av god börd, adlig, förnäm = fornisländska o. fornnorska velborinn (jämför Atlamál: vǫknoþo velborin, om Gunnarr o. Glaumvǫr), danska velbaaren, medellågtyska wolgeboren, nyhögtyska wohlgeboren. I titlar från medellågtyska o. nyhögtyska I svenska där äldst om högadeln (t. ex. riddare 1350; Svante o. Nils Sture); på 1600-t. inskränkt till den lägre adeln. Till den högre adeln brukades under 1600-t:s senare hälft i stället högvälboren. Till furstliga personer användes (redan i P. Brahes krön.) högboren såsom ännu i dag; mera undantagsvis till landets i övrigt högst uppsatta personer, t. ex. stundom till M. G. De la Gardie o. Ebba Brahe. I Svenska rang-ordningarne 1865 förklaras samtliga dylika epitet »bortlagda», alltså även t. ex. höglärde, högvördige, högädle. Jämför boren o. se närmare författare Om namn o. titlar s. 89. På samma sätt förekom väl- i vällärd till icke promoverade medlemmar av det andliga ståndet; jämför fru Lenngren: 'husets vällärde adjunkt'; annars höglärd ('höglärde herr magister'); liksom också under 1700-t. välärevördig till lägre prästmän (se närmare under vördig). I regel med tyska förebilder. — Välfärd, se under fara, verbet — Välgörenhet, PostTidn. 1791, Wallqvist 1797, Rosenstein 1819 (hos R. annars substantiv välgörande i samma betyd.), övers, av nyhögtyska wohltäligkeit, franska bienfaisance; bildat som t. ex. nedlåtenhet, varom närmare under -het. Vid slutet av 1700-t. i stället enstaka välgörighet, i närmare anslutning till ty.; klandrat av kritiken. — Välkommen, fornsvenska vælkomin = fornisländska o. fornnorska velkominn, danska velkommen, medellågtyska wolkommen, engelska welcome (det senare möjligen från nordiska språk); egentligen ombildat efter ett med vilja sammansatt ord, medellågtyska willekome(n), fornhögtyska willicumo (nyhögtyska willkommen), anglosaxiska wilcuma, alltså: kommen efter någons önskan eller vilja. — Vällust, fornsvenska vællust, njutning, fröjd, särsk. om sinnlig njutning o. världslig fröjd = danska vellyst, från medellågtyska, nyhögtyska wollust. Ännu hos t. ex. Lidner har ordet undantagsvis den hos upplysningstidens skalder allmännna betydelse av 'upphöjda och ömma själsrörelser'. Med avseende på den i nysvenska (först under 1800-t.) specialiserade betydelse av 'könsnjutning' jämför den likartade betyd.-utvecklingen av otukt. — Välmåga, Gustaf I 1558 (i brev till h. Magnus): 'tijtt tilstand och välmåge', L. Petri och så vidare, till fornsvenska magha, mogha, varav må 2. Jämför förmåga. — Välsigna, se detta ord — Välstånd, Phrygius 1615, Wallius 1620 (jämför 1561: -stend) = danska velstand, efter nyhögtyska wohlstand eller medellågtyska wolstant; jämför uttryck stå sig bra. — Hit hör också nordiska o. mellansv. samt finnl. dialekt väles, välis, hell!, lycklig du!, med mera, motsvarande äldre nysvenska wälis dig o. wäl ästu; jämför Kock Sverige ljud-hist. 1: 234 f.